Att handla i god tro innebär inte per automatik att den enskilda handlingen kommer till godo för mottagaren. En bekant frågade mig om jag kunde vidarebefordra diverse mediciner till ett sjukhus i ett afrikanskt land dit jag skulle resa. Javisst, det ville jag gärna. Det kändes bra att på det här sättet vara en del av en humanitär hjälpbehövande insats. Medicinerna som hade samlats in från hälsocentraler i Luleå, bestod av kanyler, hud- och sårsalvor, smärtlindrande tabletter etcetera.
I god tro gick jag inte igenom medicinernas datummärkning, då de var insamlade av kompetenta personer från hälsocentralerna. Men alla medicinerna är vanligt förekommande i Sverige. På plats i det afrikanska landet uppsökte jag det aktuella sjukhuset och där träffade jag en överläkare samt sjukhusets medicinskt ansvarige. Det kändes mycket bra tills de gick igenom medicinerna men sen fick jag stå där och skämmas. De tittade argt på mig och sa med upprörd röst: ”Det här kan vi inte använda, det är flera år gammalt”! Det visade sig att för över hälften av medicinerna hade bäst före datumet utgått för flera år sen. Jag blev helt ställd inför faktumet och chockad över den nedlåtande synen som insamlarna av medicinen har på Afrika. Det kändes mycket pinsamt då jag bara var förmedlare i god tro.
Tillbaka i Sverige kontaktade jag ett par av de hälsocentraler som medicinerna kom från. Jag frågade varför de samlat ihop utgången medicin men dessvärre ville de inte kännas vid saken. Istället misstänkliggjordes jag för att ifrågasatta hälsocentralernas personal för att vara oseriösa.
Nu på senare tid i samband med den tragiska ebolaepidemin, ser jag hur västvärlden reagerar med adekvat hjälp först när det blir rejält hot mot oss själva och kanske är det ändå för sent. Det lilla skeendet speglar det stora skeendet i vår syn på Afrika.