Valet är över. För mig betyder det mer tid över till att läsa böcker. I dagarna har jag äntligen läst novellsamlingen ”Jag har passerat torra årstider” av författaren Nasrin Madani.
Madani var Växjös första fristadskonstnär och har i samband med detta kunnat publicera noveller som har blivit censurerade i hemlandet Iran. Hon har dessutom haft möjlighet att översätta dem till svenska. Novellerna berör bland annat hedersmord och berättar de allra mest utsattas berättelser.
Att hennes berättelser har kunnat publiceras är viktigt för det fria ordets skull. Men också för oss Luleåbor, som får ta del av berättelser vi annars inte hade fått ta del av.
På senare tid, även innan valdagen, har jag haft en växande klump i magen.
Sverigedemokraterna är ett parti som förvisso inte har yttrat sig om kulturpolitiken i Luleå (förutom att deras kopierade budget innehöll en del om kultur och fritid i Lund) men som på nationell nivå och lokalt i andra delar av landet har väckt frågor som ger rysningar hos mig som socialdemokratisk kulturpolitiker.
Eftersom att Sverigedemokraterna i Luleå har växt till den grad att de på egen kraft tar mandat i nämnder och styrelser tycker jag därför att det är rimligt att behandla dem på samma sätt som alla andra partier och ställa dem mot väggen för deras kulturpolitik.
Sverigedemokraterna har drivit motioner som handlar om att enbart svenska medborgare ska få ta del av biblioteket till fullo och på flera håll kommenterat vilken typ av litteratur biblioteken ska prioritera.
De har också i riksdagen skrivit en motion som tydligt lägger sig i folkbildningens verksamhet, bland annat ska det inte finnas stöd till studier av politisk eller religiös karaktär. Inte heller ska det finnas bidrag för studiecirklar eller annan folkbildning som inte resulterar i att stärka landets interna sammanhållning och beredskap. Om Sverigedemokraterna får bestämma kan det alltså hända att vi kan glömma den där franskakursen.
Naturligtvis har de även på flera håll i landet gjort mycket magstarka uttalanden i sammanhang rörande fristadskonstnärer och påstår att det hör ihop med den så kallade ”massinvandringen”.
Därför är jag extra stolt över att Kulturnämnden förra veckan beslutade att föreslå Kommunfullmäktige att tillskjuta 500 000 kr årligen från och med 2020 till Kultur-och Fritidsnämndens budgetram för att kunna permanenta Luleå kommun som fristad för förföljda kulturutövare. Vi socialdemokrater kommer aldrig att låta Sverigedemokraterna få bestämma vilka berättelser som vi får ta del av. Vi kommer alltid att värna det fria ordet.