Det är viktigt att politisk debatt är öppen och ärlig. Och det bör också ett referat av politisk debatt vara. Tyvärr fyller inte Olov Abrahamssons ledare i NSD (14 oktober), som kritiserar min syn på CETA-avtalet, det kriteriet.
När NSD påstår att debatten mellan mig och Ann Linde i Dagens Arena handlade om protektionismen, och när Abrahamsson tar sig friheten att nämna högermännen Donald Trump och David Cameron, som om de hade något med mitt CETA-motstånd att göra. Ja, då krävs helt enkelt en rättelse.
För ingenstans har jag förespråkat protektionism eller inskränkt nationalism. Tvärtom skrev jag i debatten tydligt och klart: ”Internationella handelsavtal behövs men de måste gå hand i hand med en politik för bättre miljö, förstärkt arbetsrätt och fördjupad demokrati”.
Debatten handlar om att det i CETA-avtalet finns paragrafer som ska garantera storbolagen särskild insyn i förberedandet av nya lagförslag, med så kallad regleringssamverkan ska ”handelshinder” kunna motverkas redan innan lag har stiftats. Och i denna förståelse kan både miljö, klimat- och arbetsrättslagstiftning ses som ”handelshinder”.
Men inte bara det, i CETA-avtalet litar man inte på att EU-länderna och Kanada är rättsstater som kan hantera eventuella konflikter i det egna domstolsväsendet. Därför föreslås specialdomstolar inrättade för att storföretagen ska kunna stämma stater om demokratiskt fattade beslut, som miljö- eller arbetsrättslagar, anses ha påverkat det egna företagets vinster negativt. Men staterna kan inte stämma företagen. I flera nya handelsavtal i världen har dessa specialdomstolar blivit verklighet. Många regeringar, inte minst i fattiga länder, är stämda på miljardbelopp för att de till exempel vill förbättra miljölagar eller höja minimilöner.
Det är sant att jag skrev att Ann Linde står på samma sida som den nyliberala högern och de transnationella företagen. Men NSD undviker att referera att jag också uppmanade Ann Linde att lyssna till den Europeiska fackliga konfederationen, ETUC och dess systerorganisation Canadian Labour Congress som klargjort att det inte finns behov av specialdomstolarna, eftersom det både inom EU och i Kanada finns fullt utvecklat och effektivt domstolsväsende.
SVAR DIREKT till Malin Björk (V):
Den typ av investeringsskydd och tvistlösningsmekanismer som Malin Björk (V) kritiserar har funnits i internationella handelsavtal sedan 1950-talet. För närvarande finns det i 66 pågående svenska avtal.
Därför har jag svårt att uppröra mig över dessa inslag i CETA.
Jag ser överhuvudtaget små problem med ett frihandelsavtal med Kanada – ett demokratiskt land med en progressiv regering som står upp för miljö, konsumentskydd och löntagarnas rättigheter. Det känns tvärtom som en högst naturlig handelspartner för Sverige och Europeiska Unionen.