För ett annat energislag gäller tyvärr andra rutiner. Ett stort radioaktivt utsläpp från ett kärnkraftverk i Bottenviken kommer vi troligen inte få kunskap om förrän det är för sent.
All erfarenhet från kärnkraftsolyckor – vare sig de sker i diktaturer eller demokratier – visar att myndigheter gör allt för att tona ner faran och vänta med information. Både medier och allmänheten hålls i okunnighet.
I början av december fattar den finska riksdagen beslut om ett kärnkraftverk ska byggas i Pyhäjoki, 15 mil från Luleå och Piteå. Om den ryska reaktorn byggs – och om en allvarlig olycka sker – så kommer de första dunkla telegrammen med stor sannolikhet vara bagatellartade.
Det känns inte roligt att påminna om detta, men innan det är för sent måste vi ställa oss frågan om det är så här vi vill ha det i framtiden. Strålning luktar inte, smakar inte, hörs inte, syns inte och känns inte – förrän långt senare. Och vindriktningen är ofta sydostlig.
Kanske läser vi en liten nyhetsnotis någon gång på 2020-talet:
”Ett mindre utsläpp av radioaktiva ämnen rapporteras vid kärnkraftverket i Pyhäjoki i Finland. Mängderna betecknas dock som små och ofarliga för allmänheten. Den finska strålskyddsmyndigheten uppger att det begränsade utsläppet endast har lokal spridning.”
Dagen därpå känner folk ökad oro, men myndigheterna försöker lugna: ”Det finns ingen anledning till oro för de boende vid den svenska Bottenvikskusten. De halter av radioaktivitet som uppmätts utanför Pyhäjoki är låga och bedöms inte utgöra någon risk för hälsan.”
Kanske slipper vi se notiserna. Eller kanske är innehållet helt korrekt. Men hur i hela friden ska vi veta? Vem kan vi lita på? Vad vet medierna? Är de fria och modiga?
Den stora risken för desinformation beror inte bara på att kärnkraftsföretag, strålskyddsmyndigheter och andra intressen är djupt inflätade i varandra. Nej, handlandet styrs också av en vilja att inte skapa panik. Här står det gemensamma samhällsintresset i bjärt kontrast till de enskilda familjernas behov att snabbt evakuera.
Om Suorvadammen brister så uppstår knappast detta kusliga dilemma. Alla vi som bor längs Luleälven kommer att fly flodvågen så fort vi kan. Det vet också länsstyrelsen i Norrbotten, och därför har man delat ut en broschyr till alla hushåll i Luleå om flyktvägar – om nu någon har kvar det lilla bladet. Det är dock osäkert om det trycks någon folder ”Om kärnkraftsolyckan kommer”.
Samtidigt som vi medborgare är helt beroende av korrekta uppgifter, kan vi inte räkna med att vare sig myndigheter eller medier ger oss full information om en allvarlig kärnkraftsolycka sker. Kort sagt: kärnkraften har problem med tillit. Den göder i stället en gnagande oro och misstänksamhet.
I en värld med en fantastisk teknikutveckling som ger gott hopp om överflöd av förnybar energi, känns det onödigt att ens behöva diskutera kärnkraften – med dess usla verkningsgrad, usla lönsamhet och oerhörda risker för oss och kommande generationer.
Stoppa planerna i Pyhäjoki! Sätt ditt namn under det partipolitiskt obundna nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken! Vi är redan fler än 13 000 som gjort det.