Vad menas med att delta i samhällets kulturella liv? Menas enbart att passivt konsumera det andra har producerat? Menas också att aktivt kunna bidra med sina perspektiv, sina tankar och berättelser till det kulturella liv som alla ska kunna ta del av? Vi borde alla ha rätt att både konsumera och producera kultur. Vi är alla en del av samhället.
Vem ska se till att allas perspektiv blir belysta, alla slags berättelser syns och hörs, att inte vissa typer av berättelser, vissa människor alltid hamnar i skymundan?
Har vi alla verkligen rätt till vår egen och andras kultur och vem har i så fall skyldighet att förmedla detta? Rimligen har vi alla ett ansvar men det faller extra tungt på kulturinstitutioner av alla slag, särskilt de offentligt finansierade. Verksamheterna ska spegla hela den befolkning som står som finansiär. Alla ska ha tillgång till verksamheterna och kunna känna sig bekräftade och sedda genom det som verksamheterna lyfter fram.
Diskrimineringslagen gäller många områden där människor riskerar att utsätta andra och själva utsättas för negativ särbehandling som missgynnar människor med vissa egenskaper. Den gäller dock inte produktion av kultur, representation i kulturella sammanhang, inte heller till exempel massmedias urval och bortval av berättelser och nyheter.
De som arbetar med detta måste om och om igen ställa sig frågor kring vilka berättelser som visas upp och vilka som sällan eller aldrig berättas, vems historia som lyfts fram och vems som sällan eller aldrig hörs och syns, vems identitet som om och om igen bekräftas och vems som sällan eller aldrig representeras i utställningar, konsertprogram, teaterföreställningar etcetera.
De som till exempel har svårt att komma in på arbetsmarknaden, ofta hänvisas till bostadsmarknadens bottenskikt och har svårt att hitta fram genom utbildningssystemet vill inte på kulturinstitutionerna mötas av samma budskap – att inte höra till, att inte inkluderas genom brist på igenkänning och representation.
I Norrbotten innebär det exempelvis att en utställning som är tänkt att skildra norrbottningarnas liv ska vara så bred som möjligt, inte marginalisera till exempel etniska och religiösa minoriteter, HBT-personer, människor med olika slags funktionsnedsättningar, yngre och äldre, fattiga och rika, hemlösa och villaägare.
Det finns strömningar i dag som starkt vill begränsa vilka perspektiv och vilken kultur som ska ges plats och gestalta vår samtid. De vill inskränka det ekonomiska stödet till dem som skapar kultur som är en del av, arbetar för och gestaltar mångfald. Det är mycket oroande.
Den 13 och 14 januari äger konferensen ”Normer – ditt val och ansvar” rum i Kiruna respektive Luleå. Den handlar om vårt, och särskilt kultur- och utbildningssektorns, ansvar för att störa homogeniteten runt omkring oss genom att lyfta fram det heterogena i vårt samhälle och låta det berika oss.