Vilket ansvar har gruvbolagen för en hållbar markanvändning? Är det möjligt att undvika ständiga kollisioner mellan miljöintressen och en ökad efterfrågan på mineraler?
Detta är några av de frågor som kommer att diskuteras i samband med gruvbranschens årliga miljökonferens som i veckan arrangeras i Kiruna.
Den senaste tiden har en rad påståenden förts fram i debatten då det gäller gruvnäringen och påverkan på miljön, inte minst här i Norrbotten. Många gånger har debatten varit saklig och nyanserad.
Samtidigt kan jag konstatera att det återkommande förekommer en rad felaktiga påståenden och osakliga utspel.
Ett vanligt påstående är att gruvnäringen håller på att breda ut sig och uppta stora delar av Sveriges yta. Sanningen är den att alla Sveriges gruvor sammanlagt upptar 0,04 procent av landets yta.
Ett annat påstående som återkommer är att utländska intressen äger gruvor i Sverige och att de inte betalar något för metallerna de gräver upp. Av Sveriges 16 gruvor är 13 stycken svenskägda. Övriga tre bedrivs av svenska dotterbolag till utländska ägare eftersom näringsverksamhet i Sverige alltid måste bedrivas av ett svenskt bolag, som betalar skatt i Sverige.
I debatten har det också sagts att gruvorna inte skapar några jobb på orten utan arbetskraften flygs in och betalar skatt någon annanstans. De flesta som arbetar i en gruva bor i kommunen eller grannkommunen. Faktum är att i Kirunas kommun just nu är det fler som pendlar ut än som pendlar in. Dessutom finns det nu fler lediga jobb än det finns arbetslösa.
Den svenska gruvnäringen är en av landets äldsta och mest investeringstunga med en årlig omsättning på cirka 45 miljarder kronor. Gruvverksamhet utgör en stark tillväxtfaktor i flera regioner, särskilt här i norr. På de orter där etablerade gruvor finns är arbetslösheten mycket låg och skatteinkomsterna höga. Där finns service och infrastruktur till nytta för andra näringar.
Den situation som uppstått kring prospekteringsverksamheten i Kallak utanför Jokkmokk är djupt beklaglig. Man ska komma ihåg att läget inte på något sätt är representativt för hur det brukar gå till i branschen. Vi ser allvarligt på det som hänt och vi har därför vidtagit en rad åtgärder. Rent praktiskt innebär det att vi nu påbörjar en genomgripande översyn av branschens etiska regler. Vidare inför vi ett mentorskap som innebär att juniora bolag får en mentor i ett väletablerat bolag. Vi kommer också att öka fokus på respektfull, förtroendefull och jämbördig dialog mellan bolag och andra verksamheter. Bland annat tar vi fram ”Handbok vid nyetableringar”, en skrift för prospekteringsbolag.
Miljökonferens i Kiruna är ytterligare ett viktig steg i strävan att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar gruvnäring. Under konferensen hoppas jag vi kan föra en saklig debatt och att olika åsikter får komma till tals. Jag hoppas också att konferensen kommer att innebära att en rad felaktiga påståenden som förekommer i debatten kring gruvnäringen nu kan punkteras och försvinna för gott.