Det är hög tid att gå från ord till handling i konstnärspolitiken och skapa rimliga arbetsvillkor för konstnärer, hävdade nyligen Katarina Jönsson Norling, ordförande för Konstnärernas Riksorganisation (KRO).
Det är just det Miljöpartiet gör.
Den budgetproposition som riksdagen behandlar i december innefattar den mest kraftfulla satsningen på kulturpolitik i Sverige.
Inte bara sett till kulturanslagens nivå, men också sett till kulturens andel av den totala budgeten.
En stor del av dessa anslag kommer direkt bild- och formkonstnärerna till del. Ett särskilt anslag om 12 miljoner kronor riktas till bildkonsten.
Därtill kommer en anslagsförstärkning om 10 miljoner kronor för inköp av konst i offentlig miljö.
Anslagen för konstnärsstipendier höjs vidare med 60 miljoner kronor, varav en stor del kan förväntas gå till just bild- och formkonstnärer.
Men viktigare än de direkta statliga anslagen till bild- och formkonsten är kanske att området förs in i den så kallade kultursamverkansmodellen, som reglerar de regionala kulturnämndernas ansvar.
I och med detta är det också möjligt att göra det som KRO efterfrågar: Kräva att det så kallade MU-avtalet, som slår fast ersättningsnivåer till konstnärer vid utställningar, alltid efterlevs vid offentligt arrangerad utställningsverksamhet.
Nästa steg som regeringen tar är att förbättra den så kallade följerätten, som ger konstnärer rätt till ersättning vid andrahandsförsäljning av konst.
Från dagens mer eller mindre godtyckliga system – som ställer stora krav på att konstnärer och konstnärsorganisationer bevakar sina rättigheter – får vi ett system som garanterar konstnären rätt till ersättning vid andrahandsförsäljning av hens verk.
Regeringen har också tillsatt en bred utredning kring konstnärers ekonomiska situation.
Miljöpartiet vill också undersöka hur konstnärsstipendier ska kunna bli pensionsgrundande och ge tillgång till socialförsäkringssystemet.
Dagens situation är orimlig, där ett arbetsstipendium som kan löpa över år, medför att konstnären i slutänden får en lägre pension.
Ytterligare en fråga Miljöpartiet driver är att inrätta en konstnärsfond av samma modell som i Norge, där en andel vid andrahandsförsäljning av sedan länge avlidna konstnärer används för stipendier till samtidskonstnärer.
Det är bra att KRO fortsätter att ligga på i kulturpolitiken. Men också viktigt att man inser att en omställning av politiken tar tid. De steg som tagits under mandatperioden i kulturpolitiken saknar motstycke.
Samtliga oppositionspartiers budgetförslag innefattar stora nedskärningar inom kulturpolitiken, där Moderaterna går allra längst med besparingar på 1,2 miljarder kronor.
Vi vill se en fortsatt progressiv kulturpolitik som stärker konstnärernas villkor.