µ Svar till Torbjörn Lindahl, NSD Debatt den 11 september.
När jag hävdar en annan tradition än den Torbjörn Lindahl förespråkar hävdar han att vår argumentation bygger på en skräck för det katolska, svartmålning och osanning. Vilket nys!
Det jag gör i mitt inlägg är att visa varifrån Lindahl hämtade sin argumention i det han kallar ”S oförmåga att se våra ideér i ljuset av en större kyrklig tradition”. Om Lindahls underlag för kritiken av vår kyrkopolitik är hämtad från sajten katolik.nu eller DN hösten 1999 spelar ingen större roll men varför välja att inte citera källan eller var han hämtar sin inspiration? Vi ser mycket väl värdet av traditionen – den som Lindahl nu flyttat ned till tredje plats. Dock, vi ser ett ännu större värde i att vara kyrka och församling i samtiden och utifrån den få förmånen att tillsammans med andra skapa nya traditioner.
Vårt citat från radiointervjun med Sverigedemokraternas representant i kyrkomötet och Jimmy Åkessons tal om ” Fädernas kyrka” är inga påhitt. Källorna är klart angivna, det står var och en fritt att undersöka om vi citerat rätt eller ej. Torbjörn Lindahl hade möjlighet att i sitt svar här i NSD ta ett tydligt och klart avstånd från Sverigedemokraternas invit men valde att inte göra det, tyvärr! Det här handlar om mer än ” hälsa artigt på varandra”. Vi hälsar självklart artigt på Sverigedemokraterna, men har i många sammanhang tagit ett tydligt avstånd från deras värderingar och nationalistiska kyrkosyn.
Till sist handlar det om kyrkans grunder, många med oss uppfattade inte Lindahls finess med att sätta det viktigaste sist, alltså Kristus! Det finns kanske fler dolda finesser i Frimodig kyrkas argumentation? Vi har för vana att sätta det viktigaste först utan att dölja något.
Käre kollega, mitt val ”Kristus i första hand” är inte inspirerat av Frimodig kyrka –mitt val gjordes långt innan det fanns något som hette Frimodig kyrka. Så gjorde också du, men fortsättningen är vi uppenbarligen inte överens om.