Svar till Krister Hammarbergh, NSD Debatt den 23 april.
Krister Hammarbergh menar att Moderaterna och Alliansen tagit Sverige ur en gammaldags politik, men det är inte mycket i deras politik som påminner om framåtanda och nytänkande.
Det är i stället en konservativ och återhållsam politik, där nedskärningar och åtstramningar är kännetecknet.
Kapitalet är det styrande, vinstintressen och egenbegär går före kollektivets väl och ve.
För att kunna blicka framåt och ha långsiktiga visioner, att kunna se i nya perspektiv, fordras modet och viljan att satsa och investera för en tillväxt och en bra framtid där alla är med, och där även utsatta människor ges möjligheter. Den ambitionen besitter inte ni moderater.
Ska man tro Hammarbergh så har Moderaterna i stort sett eliminerat utanförskapet. Inget kan vara mer felaktigt. I stället är det så att den sittande regeringen ”uppfann” utanförskapet.
Vi hade inga människor som var utanför före 2006, det ordet fanns inte i vårt vokabulär. De som till exempel var för sjuka för att gå tillbaka till ett jobb, de fick sin sjukpenning eller pension, de var betrodda och hörsammade, de blev sedda för det de var. De var en del av vårt samhälle.
I dag kan bokstavligt talat människor, sjuka eller arbetslösa, stå helt utan ersättning.
Med andra ord noll kronor efter 450 dagar.
Bygger man ett bra och hållbart samhälle på sådana grunder? Vilka förutsättningar har en sådan individ att komma tillbaka och ta sig ur sitt ”utanförskap”? Har verkligen inte vårt välfärdsland råd att ta hand om alla?
Jag undrar, hur lite får en människa vara värd i dagens Sverige innan någon kan ställas till svars?
Hammarbergh talar om skolan i lyriska ordalag, och om alla reformer som de gjort, men verkligheten pekar på något annat.
Varför införa förstelärare eller ge högre lön till ”karriärlärare”? Är inte alla lärare lika bra och lika mycket värda?
Ska de också slåss mot varandra och skapa konkurrens sinsemellan?
Ett sådant klimat gagnar inte skolan och eleverna.
Om elever inte presterar som förväntat, sitter problemen någon annanstans, det kan handla om sämre lärarutbildning, för få lärare, för stora klasser etcetera. Lönen är knappast den bidragande orsaken, därmed inte sagt att deras löner är tillräckliga, det gäller även andra lågavlönade.
Sist, orden har blivit så viktiga i vår tid, och samma ord kan betyda så olika.
Därför vill jag be om ett nytt ord för bidrag, det har gått och blivit så nedsmutsat.