Svar till Kurt Wennberg med flera samt Daniel Eneslätt och Niklas Eriksson.
Ni har helt rätt i det ni skriver. Stora investeringar har gjorts för att starta gruvan och rekrytera personal. Men investeringsargumentet är inte ett som håller i all evighet.
När risken för att skjuta till nya pengar för att rädda företaget överstiger den potentiella belöningen blir det allt svårare att hitta villiga investerare – oavsett vilka andra värderingar vi lägger i gruvetableringen. Att tvinga fram en konkurs och få det som går ur ett konkursbo kan då ses som en bättre lösning för den som har fordringar på bolaget.
Men tolka för allt i världen inte min krönika som att jag vill se Northland resources lägga ner – eller att jag tonar ner betydelsen gruvetableringen haft för Pajala!
Den framtidstro som väckts kan tvärtom bära mycket längre än vi kan föreställa oss nu. Jag har bara i sommar träffat flera unga företagare i Pajala kommun – människor som valt att flytta till en plats som för bara några år sedan verkade ofantligt trött. För de som drivit bensinmack, mataffär eller krog i byarna har det inneburit en lite lättare kamp för att nå lönsamhet.
I dag finns ett riktigt guldläge att satsa än mer på näringar som kan lyfta kommunen – också när världsmarknadspriset på järnmalm är lågt. Just det är ju trots allt en faktor som varken Pajala kommun, jag, eller någon annan i den här delen av världen kan påverka.