Nu pågår laxfisket vid våra kuster. Det är ett starkt reglerat fiske som inte får påbörjas förrän 17 juni. Kvoter reglerar den mängd fisk som får tas upp, vilket med dagens goda laxtillgång innebär att fisket endast kan bedrivas under några veckor. Till och med den lax som odlas fram som kompensation för vattenkraftutbyggnaden i Luleå älv kvoteras, trots att den är avsedd för att fiskas upp och inte kan reproducera sig. Med den korta fiskesäsong vi har i Norrbotten är laxfisket av stor betydelse för vår ekonomi.
Vi kan inte behålla en fiskenäring och en levande kustkultur enbart med siklöjefisket på hösten.
Vi yrkesfiskare känner att det, från flera håll, verkar krafter som inte värdesätter vår verksamhet och vill ha bort vår näring genom att på olika sätt försvåra för oss. Kontroll av att lagar och förordningar följs accepterar vi, men de sätt som det ibland bedrivs på är rena trakasserierna. Det finns inga knarklangare som bevakas som vi. Resurserna till fiskekontroll är tydligen obegränsade och metoderna från Havs- och Vattenmyndigheten är mer militanta än vad som är tillåtet för polisen.
Ett tydligt tecken på att vår verksamhet ska bort kan vi läsa i vår länsstyrelses broschyr om laxfisket. ”Idag är det ingen som behöver fiska lax för att överleva och det är andra naturresurser som utgör basen för näringslivet i länet. Nu handlar det förstås inte längre om att salta in laxen i tunnor för att skicka den söderut till gods och herresäten”.
Laxen skall förbehållas sportfisket enbart. Länsstyrelserna i våra grannlän arbetar däremot för att kustfisket ska få så goda villkor som möjligt, vilket innebär att man där startar laxfisket tidigare än hos oss. Tydligt uttalas att det handlar om att fiska lax på uppvandring till Torne och Kalix älv.
Vi är naturligtvis glada över att laxtillgången ökat starkt efter att det svenska havsfisket i Östersjön förbjudits. Laxresursen ska skattas efter bärighet och då tycker vi att det är underligt att de starkaste rest-riktionerna drabbar oss som verkar vid de älvar som producerar 90 procent av all lax i Östersjön. Våra stora älvar har uppfyllt forskarnas krav på laxuppgång och reproduktion.
Det utländska havsfisket sker på blandbestånd och drabbar även laxbestånd från de älvar som har liten laxuppgång. Älvfisket är numera större än kustfisket, men det verkar aldrig räcka till för sportfiskeivrarna.
Sportfiskarna har obegränsat med pengar för att lösa in fiskerätter vid kusten, trots att det finns en kvotbegränsning av kustfisket och våra älvar har uppnått taket för sin kapacitet. Myten om att vildlaxen är utrotningshotad odlas och kommunerna och landstinget stöder deras projekt. Insamlingen heter ”Ge fan i våra vatten”, vilket tydligt visar deras inställning till yrkes- och husbehovsfisket. Man ger sken av att inlösen av fiskeplatser i Kalix skärgård sker i samförstånd, när det i själva verket handlar om att sportfiskarna lägger så höga bud på arrendena att det inte kan matchas av oss yrkesfiskare.
En ytterligare fara för fisket är den starka ökningen av säl i Bottenviken. När vi talar om hållbart fiske, som inte äventyrar bestånden så gäller detta inte sälarnas framfart. Beräkningar tyder på att vi nu är på väg mot att sälen äter tio gånger så mycket fisk som det samlade fisket tar upp. Myndigheterna hukar för detta, fredar vikaresälen och försvårar en jakt på gråsäl.