Åhlströms andra handske
µSvar till Per Åhlström, NSD ledarsidan den 11 februari.Två möjliga trendbrott i s-pressens regionlandstingsdebatt finner vi i Per Åhlströms inlägg som hårt kritiserar förslaget att dela Norrland i två olikstora regionlandsting, ett stort i norr och ett litet i söder.
Anders Mansten (överst) och Jens Sundström tycker att det är regionlandstingsförespråkarnas skyldighet att förklara, till exempel för befolkningarna i Dorotea och Strömsund, i Vittangi och Arjeplog, hur den nya gränsen kommer att förbättra möjligheterna just där att överleva en hjärtinfarkt eller en stroke. Det kan de inte. Foto. Kurt Engström Fotograf: Kurt Engström
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Åhlström har förstås rätt i att förslaget om att dela Norrland mellan Sundsvall och Timrå i öster och mellan Ströms vattudal och Dorotea i väster i alla avseenden är så korkat att vi mycket snart lär fråga oss varför förslaget över huvud taget lanserades. Vi lämnar därmed den delen av diskussionen åt andra.
Däremot är det nödvändigt att plocka upp den andra handske Ålström kastat när han påpekar att landstingens viktigaste ansvar även efter namnbytet till regionlandsting heter sjukvård. En insikt som tidigare nästan helt verkar ha glömts bort.
Det leder förstås vidare till frågan, vilka konsekvenser får förslaget, om det genomförs, för sjukvården i den norra regionen?
Regionlandstingsförespråkare i alla partier försöker i dag hävda att samarbetet kring regionsjukvården och universitetssjukhuset i Umeå inte kommer att påverkas.
Det är lögn.
Alla insatta vet att starka krafter vid länssjukhusen i Jämtland och Västernorrland i decennier försökt lösa upp banden till Norrlands regionsjukhus.
Förslaget om två regioner är begripligt bara för dem som förstått att nästa steg för "Miniregion sydnorrland" blir att i kraft av sin nya regionstatus säga upp avtalen med regionsjukhuset i Umeå för att sedan, kanske med stöd av Uppsala, förverkliga drömmen om två samarbetande miniregionsjukhus på hemmaplan i Sundsvall och Östersund.
Den drömmen, om den förverkligas, innebär sedan att förutsättningarna för den högspecialiserade sjukvården för alla norrlänningar förändras i grunden.
Vi norrlänningar möts redan i dag, genom socialstyrelsens öppna jämförelser och på andra sätt, av budskapet om hur vi på område efter område omfattas av landets sämsta sjukvård.
Diabetesvården och hjärtinfarktvården är några exempel. Analys över orsaker eller förslag till åtgärder saknas helt.
Ingen nordsvensk sjukvårdspolitiker har ännu ställt sig upp och högljutt ställt frågorna, varför är det så och vad bör vi göra?
Eftersom regionlandstingsförespråkarna verkar mena att regionlandstingen innebär praktiska fördelar för dem som enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska leverera samma högklassiga sjukvård till norrlänningar som i andra delar i Sverige, så är det också deras skyldighet att förklara, till exempel för befolkningarna i Dorotea och Strömsund, i Vittangi och Arjeplog, hur den nya gränsen kommer att förbättra möjligheterna just där att överleva en hjärtinfarkt eller en stroke.
Det kan de inte.
Men det är den diskussionen som alla seriösa sjukvårdspolitiker nu är skyldiga att ta, både med sina väljare och med medicinskt ansvariga.
Låt oss kalla den Åhlströms andra handske.