Ännu en plump
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En till mig mycket närstående person, låt oss kalla honom Roland, brukar börja varje samtal vi har om landstingspolitik med att fråga mig hur många miljoner Kent Ögren får kosta för norrbottningarna och sjukvården utan att någon avsätter honom.
Jag brukar svara att jag jobbar på det men att jag inte nått riktigt fram ännu. Men på något sätt känns det som att varje gång Kent Ögren tar bladet från munnen och uttalar sig i media, oavsett ämne, så kommer jag lite närmare att lyckas.
Kent Ögren har valt att fortsätta sin personliga vendetta mot läkaren och folkpartisten Anders Mansten. Detta trots att hans agerande i fallet redan har kostat skattebetalarna miljoner i skadestånd.
Uppsägningen och den påföljande arbetsrättsliga tvisten har tydligt lyft fram landstingsledningens brister i hanteringen av ärendet och det vore både värdigt och modigt av Kent Ögren att lägga detta bakom sig som bara ännu en plump till bland de plumpar han stått för i landstingspolitiken.
Det fanns flera viktiga principer att försvara i samband med den felaktiga uppsägningen av Anders Mansten. Den viktigaste av dem är att personalen inom sjukvården ska våga föra fram missförhållanden inom vården utan att riskera uppsägning.
Kritiska debattartiklar riktade mot landstingsledningen har aldrig och ska aldrig få utgöra grund för uppsägning.
Folkpartiets landstingsgrupp bestämde sig redan då för att frågor som mer specifikt berör Anders Manstens konflikt med landstinget och några av landstingets chefer får han stå för själv, medan folkpartiet självklart tillsammans står upp för viktiga arbetsrättliga och personalpolitiska principer.
Om Kent Ögren hade valt att följa samma väg hade kanske debatten mellan honom och Anders Mansten innehållit mer av sjukvårdspolitik och mindre pajkastning.
Jag har varit med tillräckigt länge för att se vad Kent Ögrens intåg i landstingspolitiken har inneburit, det är ingen trevlig syn.
En försämrad demokrati med allt färre ärenden till fullmäktige, en allt tystare organisation där personalen inte vågar föra fram sina synpunkter och ett obefintligt ansvarsutkrävande gentemot tjänstemannaorganisationen.
En sjukvård där vi trots stora ansträngningar har svårt att hitta läkare som vill ha landstinget som arbetsgivare, en ekonomi som bygger på att vi förbrukar avkastningen från de fonderade medel som ska betala vår personals framtida pensioner och ett köelände inom vården som gör att cirka 9 000 norrbottningar i dag väntar på besök till specialistläkare.
Under tiden detta pågår reser Kent Ögren runt med drömmen om det nya Stornorrland och ständigt nya satsningar på allt utom sjukvård.
Det är genant för socialdemokraterna att Kent Ögrens galenskaper inför öppen ridå får fortsätta.