Antalet skolor ska styras av de pedagogiska förutsättningarna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I november 2007 tog fullmäktige i Kalix kommun beslut att minska budget för barn och grundskolenämnden med fem miljoner.
Vi i miljöpartiet ansåg att det var ett svek mot elever, föräldrar, och personal inom skolan, arton månader efter den stora utredningen som skolverket och konsulter genomfört.
Politiker över partigränserna var eniga om att skolan skulle få lugn och ro och att all kraft skulle ägnas åt att stärka lärandemiljön i klassrummen för att höja kvaliteten i vår skola.
Sveket blev inte mindre av att pengarna skulle användas till att finansiera höjda politikerarvoden och den så kallade "näringslivssatsningen".
Konsekvenserna av budgetbeslutet kan vi alla ta del av i form av det förslag som kommunstyrelsen antagit och som innebär nedläggning av flera av våra byskolor och även högstadierna i Innanbäcken och Töre.
Att så många skolor drabbas är också beroende på att uppdraget som politikerna gett är att besparingen ska ske genom att minska lokalytorna.
Eftersom de flesta av våra byaskolor värms med pelletseldning kostar de bara 400 000-500 000 kronor i drift per år och för att då klara besparingskravet blir antalet stort.
Men var kommer barnens perspektiv in? Tror vi att barnen från Töre, Morjärv, Vitvattnet och Pålänge kommer att lyckas bättre när de får två timmar längre skoldag? Kan en pulkabacke vid förskolan i Töre ersättas med en klätterställning på en asfalterad skolgård?
Pålänge och Vitvattnet är bygder som växer och är föredömen i Sverige med en kreativ byautveckling. Skolan är ett av deras starkaste varumärken men ska alltså tas bort.
Har vi rätt att som beslutande församling i Kalix kommun sparka undan benen för dessa människor, och hur ska ni som tänker säga "ja" till det förslag som ligger någonsin kunna se en av dessa människor i ögonen.
Hur många skolor vi ska ha ska styras av de pedagogiska förutsättningarna, inte av ekonomiska. När kommunallagen pratar om en likställighetsprincip handlar det inte om ekonomi.
Det handlar om att alla barn ska ha samma möjlighet att i sin närhet få en god uppväxt och en bra skolgång, givetvis inte på något annat barns bekostnad.
Men här handlar det inte om att det saknas pengar. Det var bara det att Robert Forsberg och hans allierade ansåg att det var viktigare att satsa på näringslivet och höjda politikerarvoden än på skolan i vår kommun.