i NSD den 11 juli lämnar ett par följdfrågor obesvarade.
Är karlen bara allmänt okunnig? Eller parodierar han sig själv?
Trots all den tid han tillbringat som ?vår representant? i Sveriges riksdag - med ansvar för det nya pensionssystemet - har Klockare uppenbarligen ännu inte förstått innehållet i Riksförsäkringsverkets (RFV) utredning om ATP-systemet från den tid då det begav sig.
?Pensionsreformen innebär ett steg mot ökad marknadsekonomi. Därför har socialdemokraterna tvekat. Men nu är det äntligen dags för beslut" (Affärsvärlden, nr 49 1996).
Medan våra socialdemokratiska riksdagsmän trodde att ATP-systemet höll på att gå omkull, talade Affärsvärlden klarspråk:
?Syftet har varit att synliggöra mera av arbetets värde. Det skall löna sig att arbeta. Skattereformen, införandet av karensdagar och andra förändringar i socialförsäkringssystemet och till exempel a-kassan har haft samma mål.
Hänsyn till budgetunderskottet har mest varit ett svepskäl, åtminstone underordnat. Politikerna har samtidigt hävdat att huvudskälet till förändringen av pensionerna är, att ATP-systemet har brister och inte klarar de framtida pensionsutbetalningarna.
Men också detta är vilseledande. Med två procents BNP-tillväxt blir utbetalningarna
i det nya systemet lika stora och skulle alltså kräva lika stora avgifter och skatter.?
Lika bristfälliga är Klockares kunskaper när det gäller orsakerna bakom 1990-talskrisen. Om någon borde ta till sig Lennart Klockares uppmaning att ?lära av historien, se i backspegeln och dra lärdom för framtiden?, så är det Klockare själv.
De som valts till uppdraget att ?städa upp?, förstod inte konsekvenserna av de förslag som levererades från den socialdemokratiska kanslihushögern under 1980-talet och det tidiga 1990-talet. Av utrymmesskäl får jag nöja mig med att räkna upp de regeringsförslag, som när de gnisselfritt lotsats genom en okunnig riksdag fick en så destruktiv verkan på svensk samhällsekonomi och sysselsättning: rekorddevalveringen 1982, kreditavregleringen 1985, beslutet om ?århundradets skattereform? 1988, valutamarknadens avreglering 1989, omprioriteringen från full sysselsättning till låg inflation 1990/91, kronans ecu-anknytning våren 1991 och kronförsvaret 1991/92.