Köpkraften för pensionären är relativt försämrad.
I ett längre tidsperspektiv än Settergren valt, för de äldre ATP-och statspensionärerna från år1991 och tidigare, skulle det behövas en uppräkning på cirka sju procent för att de skulle få tillbaka köpkraften räknat från år 1990, trots den relativa förbättring som följsamhetsindexet medfört.
Alltså kvarstår en relativ försämring beräknad till cirka sju procent för denna grupp
En "svag real ökning" betyder en relativ försämring jämfört med övriga löntagare, såväl industriarbetaren som tjänstemannen.
Under perioden 1989 till 2007 har medellönen ökat från cirka 12 300 till cirka 25 800 kronor i månaden, det vill säga med 109 procent medan medelpensionerna från samma tidpunkt bara ökat från 7 800 till 11 600 kronor i månaden eller med 49 procent.
Detta betyder enligt mitt sätt att se det en relativ försämring i köpkraft då vi dessutom vet att livets nödtorftiga behov som mat, el, tidningar, bensin och olika "nödvändiga" avgifter ökat.
Prisökningarna för ett kilo korv, en liter mjölk, ökande avgifter med mera kostar fortfarande i kronor räknat lika mycket för en pensionär som för en yrkesarbetande medborgare.
Garantipensionernas andel av medellönen har minskat från 28 procent år 1989 till 22 procent år 2007.
Maximal garantipension för ensamstående är år 2007 bara 7 236 kronor per månad före skatt (5 700 kronor per månad efter skatt), men skulle för att återställa relationen till medellönen 25 800 kronor per månad behöva öka till 7 200 kronor per månad efter skatt eller med 1 500 kronor per månad.
Uppräkningen av BTP (bostadstillägget) har inte gett ökad köpkraft utan bara kompensation för ökningen av bostadskostnaden.
Jobbavdraget kan utnyttjas av ytterst få pensionärer. Alla icke yrkesverksamma pensionärer får för samma inkomst betala mer i inkomstskatt än löntagarna, det vill säga en ytterligare relativ försämring. En garantipensionär får till exempel cirka 420 kronor mer per månad i skatt (skattetabell 32).
Ett nedslående besked till medborgargrupper som redan tvingats vända på slantarna. Diskrimineringen ökar alltså ytterligare.
Återför 260 miljarder när nu Sveriges ekonomi är så god.
Settergren hävdar att erlagda avgifter inte skulle förslå för omräkning av pensionerna med att använda inkomstindexet.
Jag vill då påminna om den "stöld" som gjordes i början av 2000-talet då 260 miljarder kronor överfördes från AP-fonden till statsbudgeten. De bör snarast återbetalas (+ ränta) så att pensionsmedlen bättre räcker till framöver. Alltså innehållna delar av våra livslöner tillbaka för att användas till sitt ursprungliga ändamål; pensioner.
Detta är en uppmaning till riksdag och regering som ju genomförde denna "lånetransaktion"!
pensionärers riksförbund,
avdelning 31 Luleå