DEBATT: Att sparka på dem som redan ligger ökar inte antalet jobb

Svar till Krister Hammarbergh, NSD:s ledarsida den 7 november. Krister Hammarbergh (m) skriver i NSD i sin krönika från bänk 277: "Med en viss förvåning noterar jag att vissa är förvånade över att vi fått en regering som tänkte genomföra sina vallöften. Mest förvånade tycks socialdemokraterna vara". Personligen är jag inte alls förvånad utan snarare konfunderad. Den borgerliga alliansen var förvisso "uppriktig" före valet. Sjuka, pensionärer och arbetslösa skulle attackeras och få det sämre - det var förvisso budskapet. Så långt har Hammarbergh rätt! Sänkta ersättningsnivåer skulle få sjuka friskare, pensionärer att bli yngre och arbetslösa skulle få jobb. En i många stycken genial politik Men verkligheten, hur harmonierar den med dessa politiska "löften"? "Efter en regeringsombildning har en ny regering tio dagar på sig, inklusive trycktid, att lägga statsbudgeten. Den korta tiden innebär att huvuddelen av budgeten blir ett övertagande från den gamla regeringen", skriver Hammarbergh. Även här tycks verkligheten överträffa önskan/dikten. Arbetslösheten sjunker dag för dag utan att ersättnings-nivåerna försämras. "Det är först till vårbudgeten som den nya regeringen har en praktisk möjlighet att presentera helheten av sin politik i statsbudgeten", säger Hammarbergh. Det är kanske då som vi ser resultatet av den borgerliga alliansens vilja och praktiska politik och kan "räkna hem" skattesänkningar för oss som har ett arbete att gå till och samtidigt få se allt fler arbetslösa och sjuka plötsligt gå till de "nya" arbeten som skapas genom att de sänkta ersättningsnivåerna blir verklighet. "Jobbpolitiken är det centrala, människor som jobbar kommer redan efter årsskiftet att märka att det blir mer pengar över när skatten är dragen - det blir kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare", skriver Hammarbergh vidare. Vilken genial och enkel politik för den så kallade arbetslinjen. Jag måste säga att jag är full av "beundran" för det som Hammarbergh beskriver som en jobbpolitik. Sänkta ersättningsnivåer i a-kassan och sänkta skatter för oss som har ett jobb, kan det bli bättre? Men vid närmare eftertanke så måste jag ändå ställa frågan: Hur kan det blir fler jobb om politiken har som sitt huvudmål att "sparka" på dem som redan ligger? På vilket sätt ökar antalet jobb då mina vänner och kamrater som är både unga och äldre, som är arbetslösa i Luleå, får det ekonomiskt svårare att överleva? Vilka företag räknar Krister Hammarbergh med ska komma till Luleå för att hjälpa mina vänner och kamrater att få ett jobb, med sänkta ersättningsnivåer? Uppriktigt sagt, Krister Hammarbergh, så tror jag att du i grunden är en seriöst tänkande medmänniska men fallit "offer" för en längtan att få sitta med vid regeringsbordet, oaktat att priset för detta är att ställa fler hundra tusen människor på randen av ekonomiskt förfall. Jag kan inte tro att du på fullt allvar menar det som du och din regering hävdar, att kraftiga ekonomiska försämringar för hundratusentals människor skapar ökad välfärd. Skulle denna hypotes vara i takt med verkligheten så skulle all världens fattigdom var utrotad vid det här laget. Metoden har redan prövats! Gör fattiga mer fattiga så ökar välfärden har varit den konservativa högerns praktiska politik under fler årtionden. Resultatet och verkligheten är obehagligt påträngande. Antalet som lever i misär och svälter ökar stadigt i världen. Den politiken kan jag knappast tro att Krister Hammarbergh vill bli identifierad med, men hans krönika i NSD den 7 november pekar dessvärre i den riktningen. <NamnUPortr>Mårten Ström </NamnUPortr><Presentation>Luleå, humanist och socialdemokrat</Presentation>

Debatt: Att sparka på dem som redan ligger ökar inte antalet jobb