Angående debatten huruvida "våra" soldater handlat rätt eller fel när de avrättade en av "krigsherrarna" i Afghanistan håller jag med Anders och Bertil att den har en olycklig vinkel.
Men kritiken ska inte riktas mot våra debattörer utan mot våra folkvalda som genom sitt agerande gör att en sådan debatt överhuvudtaget uppkommer.
Mot de soldater som indoktrinerade och godtrogna går ut i ett krig som kallas fredsbevarande kan ingen kritik riktas endast en påminnelse om det moraliska och etiska ansvar som förpliktigar varje soldat.
Från begynnelsen när vår insatsstyrka sändes till Afghanistan stod den under FN:s befäl och därför var också tron att den skulle vara "fredsbevarande". Senare övertog Nato befälet och nu är de "fredsbevarande" insatserna helt underställda USA.
Natos brutala framfart i Afghanistan har också gett talibanerna ett ökat stöd bland befolkningen. Vad den svenska regeringen borde göra är endast att ge bistånd till den afghanska civilbefolkningen som drabbats hårt av de senaste decenniernas krig och konflikter.
För att kunna ge bistånd måste fred skapas. Här borde FN kunna ingripa, men FN är försvagat genom USA:s försorg.
Zalmay Khalilzad, numera USA:s ambassadör i Bagdad, var tidigare USA:s sändebud i FN. Att tillsätta en muslim på den posten var strategiskt av USA. Då kunde kritiken tystas trots att Khalilzad är en klar motståndare till FN och tillhör den neokonservativa kretsen och därmed knappast en tillgång till de fredsbevarande krafterna FN ska representera.
Ban Kee Moon FN:s ordförande är också USA:s lakej och ingen förespråkare varken för fred, demokrati eller mänskliga rättigheter. Det visade han tydligt under sin tid som minister i Syd-Korea.
USA hade också mycket bråttom med hans utnämning .
Vårt lilla land kan knappast gå i opposition mot de stora imperialistiska supermakterna, men vårt bidrag till fred kan vara att vi inte bistår rövarbandet med soldater och vapen. På den nivån borde debatten hållas.