Blå dunster
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maria Salmgren (m), NSD Debatt den 15 juli
Maria Salmgren försöker
, i svaret på (v)år debattartikel, rättfärdiga moderaternas politik. Vi vill vara mer konkreta och beskriva några av vad moderaternas (alliansens) förslag går ut på. Högeralliansen vill ge sken av att regeringen har misslyckats med arbetslösheten. Vi kallar det inte ett misslyckande men vi hade kunnat göra mer om (v)i hade fått råda mer. Vi kan dessutom konstatera att med högeralliansens politik hade det sett värre ut.
Sedan borgarna satt i regering i början av 90-talet har Sverige fört en politik som inte siktar på full sysselsättning, utan på en ?naturlig arbetslöshet? på fyra-fem procent. Vänsterpartiet är det enda parti som kritiserar den politiken. Det är också lite tramsigt när borgarna försöker låtsas som att Sverige är i någon slags ekonomisk katastrofsituation.
Jämfört med andra västländer har vi lägre arbetslöshet och betydligt högre sysselsättning, särskilt bland kvinnor och lågutbildade. Det finns också viktiga krafter inom socialdemokraterna som vill prioritera full sysselsättning högre. Det finns det däremot inte bland de borgerliga.
Maria hävdar att
1,5 miljoner står utanför arbetsmarknaden. Det är blå dunster, när man tar in sjuka, förtidspensionerade, föräldralediga och studerande för att kunna blåsa upp statistiken. Sanningen är att högeralliansen talar bara om arbetslöshet som en ursäkt för att förstöra a-kassan och sänka lönerna.
De talar sig också varma för att ?att det måste bli billigare att anställa?. När vi granskar deras förslag blir det tvärtom dyrare. Deras ?nystartsjobb? - folk som varit arbetslösa ett tag ska kunna anställas utan att företaget behöver betala arbetsgivaravgifter den första tiden (den offentliga sektorn ska inte få den möjligheten).
Faktum är att förslaget finansieras med att ta bort de anställningsstöd som redan finns, som kostar mer och som med all sannolikhet också är mer pricksäkra. Nystartsjobben ska få kosta 1,2 miljarder kronor, men nedskärningarna på arbetsmarknadspolitiken är totalt sett nästan 11 miljarder kronor. Det skulle bli alltså dyrare att anställa.
Den borgerliga regeringen 1991 - 94 införde ett generellt anställningsstöd, men utvärderingen av det kom fram till att närmare 90 procent av de företag som mottagit stödet hade anställt i alla fall. Det är med andra ord ett dyrt sätt för staten att få fram fler jobb, särskilt när vi jämför det med vänsterpartiets alternativ, att helt enkelt använda pengarna istället till riktiga jobb i kommuner och landsting.
Maria Salmgren vill
sänka skatterna - mer till individen och mindre till staten. För oss är inte skattenivåerna något självändamål. Skatterna är till för att finansiera välfärdstjänster. Borgarna säger sig vilja sänka skatterna mest för dem som tjänar minst. Men det är fortfarande så att högavlönade får fler kronor i skattesänkningar än lågavlönade.
De som är pensionärer, studenter eller arbetslösa får dessutom inga skattesänkningar alls, jobbavdraget gäller inte dem. Däremot får de vara med och betala skattesänkningarna med sämre välfärd och högre avgifter.
LO-ekonomernas slutsats är att 77 procent av moderaternas skattesänkningar går till den halva av befolkningen som har de största nettoinkomsterna, med den andra halvan får nöja sig med 23 procent. De siffrorna gällde före alliansens förslag om att avskaffa fastighetsskatten på drygt 30 miljarder. De mesta av de pengarna går till en liten och förmögen del av befolkningen.
Är det arbetslösa, sjuka och gamla som ska vara med och finansiera även denna skattesänkning?
Siv Holma, (v) riksdagledamot och Stig Eriksson, (v) kommunpolitiker