Bryr sig EU-parlamentarikerna om människans fortplantning - ?

Frågan kvarstår om de svenska parlamentarikerna står på människors och miljöns sida eller på samma sida som kemikalieindustrin, skriver Lennart Daléus.

Övriga2006-06-29 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyligen testade Greenpeace en rad krämer och parfymer, marknadsförda med hjälp av kända personers namn, för att se om de innehöll farliga kemikalier.

Det var bland annat fotbollsspelaren David Beckham, superkändisarna Paris Hilton, Jennifer Lopez och Britney Spears som lånat ut sina namn till parfymerna. Testerna visar att samtliga parfymer, som säljs i vanliga svenska affärer, innehåller farliga kemikalier som kan påverka människors reproduktionsförmåga.



Genom förslaget till EU:s nya kemikalielagstiftning har vi fått en unik chans att välja bort dessa kemikalier. Men tre svenska, moderata EU-parlamentariker har röstat nej till en kraftfullare kemikalielagstiftning. En av de tre är Anna Ibrisagic som bor i Luleå.

Kvaliteten på sädescellerna har sjunkit dramatiskt under de senaste 50 åren. Ofruktsamheten hos par som vill ha barn har mer än fördubblats i de industrialiserade länderna sedan 1960-talet.

Förekomsten av testikelcancer har ökat stort och man ser allt fler medfödda defekter på nyfödda pojkars könsorgan.
I dag har ofödda barn redan farliga kemikalier i kroppen, visar tester av blod från navelsträngar.

De här störningarna sammanfaller med att människor i ökande grad utsätts för industrikemikalier. Bland annat handlar det om reproduktionsstörande ftalater. Ftalater används som mjukgörare i PVC-plast och som ingrediens i parfym.

I analyser har Greenpeace funnit ftalater och andra kemikalier i en lång rad vardagsprodukter, inte bara i de nu testade parfymerna och krämerna, utan även i mattor, elektronik, kläder och en mängd andra produkter. Många av de kemikalier som finns på marknaden har aldrig testats ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

Kemikalierna är helt utom kontroll, de har spritt sig till dammet i våra bostäder, i regnvatten och de finns lagrade i människors blod.



Kemikaliegiganten BASF bedriver tillsammans med flera andra kemikalieföretag en aggressiv lobbykampanj i EU för att urvattna REACH - EU:s förslag om en ny och hårdare kemikalielagstiftning.

Men det är inte bara BASF och kemikalielobbyn som motarbetar REACH. I den första omröstningen om REACH i EU-parlamentet röstade tre av 19 av de svenska, folkvalda parlamentarikerna emot den så kallade substitutionsprincipen - att farliga ämnen alltid ska ersättas med mindre farliga om sådana finns.

Dessa tre var Gunnar Hökmark, m, Christofer Fjellner, m, och Anna Ibrisagic,m.



Att industrin med sin miljardkampanj lyckats påverka svenska parlamentsledamöter är ett stort problem. Om kemikalieproducenterna i EU tillåts ?styra? en lag som i högsta grad berör oss alla, så sviker politikerna sitt ansvar att skydda oss mot de negativa effekterna av de kemikalier som finns på marknaden.

I Danmark röstade samtliga parlamentsledamöter, över partigränserna, för substitutionsprincipen och ett starkt REACH. Nu undrar Greenpeace varför Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Anna Ibrisagic inte vill följa det danska exemplet.



Om Lena Sommestad är passiv i denna fråga gör hon i realiteten gemensam sak med dessa parlamentariker när det gäller REACH. Ska REACH ha en chans måste Sommestad aktivt samla stöd för en stark lagstiftning hos sina ministerkollegor, inte som nu vänta på vad som sker i parlamentet och i kommissionen.

Ett starkt REACH är inte i hamn. De slutliga besluten om REACH kommer att tas i Europaparlamentet och i ministerrådet under hösten 2006.

Frågan kvarstår om de svenska parlamentarikerna, allihop, står på människors och miljöns sida eller på samma sida som kemikalie-industrin.



Lennart Daléus

generalsekreteterare,

Greenpeace