NSD Debatt fredag den 21 juli.
Läste Stefan Tornbergs debattartikel häromdagen. Intressant att se hur centern försöker framställa sig som den lilla människans väktare.
I sin jakt på makten så tvekar de inte en sekund att blunda för verkligheten utan kletar
i stället på en bild av Sverige som ett land i total kris.
Det talas om allt från hur viktigt det är med arbete, till sjukförsäkring och en bra vård. Saker som vi alla kan hålla med om. Det jag saknar är vad de egentligen vill göra åt saken.
Men eftersom centern själv inte vill berätta om sin politik så tillåter jag mig själv att göra några reflektioner.
Centern pratar om att vi inte kan acceptera att människor hamnar i kläm i sjukförsäk-ringssystemen. Samtidigt ingår de i en allians som planerar kraftiga sänkningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. De vill ha kakan men samtidigt äta den.
Centern pratar om att vården inte är bra. Samtidigt har Maud Olofsson tydligt sagt att skatterna ska ner till EU-nivå. Vilket i praktiken motsvarar skattesänkningar för 250 miljarder och motsvarar kostnaden för hela Sveriges sjukvård.
Centern säger sig bry sig om arbetstagarna. Samtidigt vill de ta bort rätten till fackliga sympatiåtgärder, vilket vore slutet på en stark fackföreningsrörelse i Sverige.
När det nu går allt bättre för Sverige, varför ska vi då göra de sämre för dem som redan har det svårt? Varför kan vi inte i stället tillsammans arbeta för att fler kommer
i arbete och de som är sjuka får den vård de har rätt till?
Vi socialdemokrater vill fortsätta satsa på Sverige. Vi vill jobba för få fler i arbete. Därför har vi inrättat 20 000 plusjobb, vi ger 100 000 soloföretag möjlighet att anställa ytterligare en arbetstagare genom att sänka arbetsgivaravgiften. Samtidigt så har vi skapat 13 000 praktikplatser och 1000 lärlingsplatser för unga arbetslösa.
Men vi nöjer oss inte där. Vi vill att de som jobbar ska ha en trygg anställning, därför har vi nyligen stärkt anställningsskyddet för gravida kvinnor som är en särskilt utsatt grupp på arbetsmarknaden.
i högerburen. Det gamla folkrörelsepartiet som tidigare kunde beundras för sitt starka engagemang för människan och dess villkor, har i dag sålt sin själ. De sitter i knät på moderaterna och tävlar med de andra borgerliga partierna om att bedriva en politik som slår på de sjuka och arbetslösa.
Sorgligt, men tyvärr sant.
Johan Sparrman