DEBATT: Därför försvarar jag skolnedläggningarna

Att lägga ner skolor är aldrig roligt och jag har den fulla insikten om att de nedläggningsbeslut vi skolpolitiker kommer att ta de närmsta månaderna kommer att påverka skolgången för många barn i Luleå kommun. Jag har full förståelse för att alla som drabbas är upprörda och säkerligen ofta också förbannade på oss beslutsfattare. Det är både naturligt och förståeligt att uppröras när barnens och den egna vardagen påverkas negativt. Mot bakgrund av detta vill jag som socialdemokratisk skolpolitiker och förespråkare av nedläggning av vissa skolor också förklara varför jag förordar och försvarar nedläggningarna. Storleken på barnkullarna är något som är långt ifrån konstant utan svänger relativt kraftigt från en period till en annan. Detta påverkar givetvis de prioriteringar som vi politiker tvingas göra, då de resurser vi har att förfoga över måste finnas där våra barn och ungdomar också finns. Detta leder till att resursprioriteringarna måste följa med när barnkullarna över tiden för-ändras . I slutet av 80-talet hade vi en babyboom i Sverige då väldigt många barn föddes. Dessa barn har nu lämnat vår grundskola och gått in i gymnasiet, vilket lett till att Luleås gymnasieskola har att ta emot fler barn än någonsin. Detta samtidigt som elevantalet i våra grundskolor på bara ett par år har minskat från ca 3 000 elever till ca 2 000. Som jag ser på detta måste vi frigöra resurser från vår krympande grundskola för att säkerställa utbildningskvaliten för den stora grupp ungdomar som nu går i gymnasiet. För mig som politiker är det viktigt att vi satsar där det gör mest nytta samtidigt som vi sparar där det gör minst skada. Att vi har en begränsad mängd resurser är, hur man än försöker blunda för det, en bister verklighet. Samtidigt som elevantalet i grundskolan krymper har vi en etablering av friskolor i Luleå kommun. Jag lägger i detta inlägg inte in en värdering kring friskolornas vara eller inte vara. Däremot är det fakta att friskolornas etablering ytterligare minskar antalet elever i vår kommunala skola. Elevminskningen till följd av krympande elevantal och ökad konkurrens från friskolor gör att vi som politiker måste spara för att klara vår ekonomi och säkerställa en god utbildning för dem som går i skolan. Spara på skolan är inte roligt, tro mig, det är inte därför jag lockades till politiken. Men för att kunna värna den skola vi har måste man ibland ta beslut som ibland inte är de roligaste. Jag vill dock vara tydlig med att när vi sparar ska det sparas på ett sådant sätt att vi bibehåller bästa möjliga utbildningskvalite för våra barn samtidigt som vi också säkerställer en miljö i våra skolor som är trevlig både för barn och vuxna att vistas i. Jag vill också lyfta fram att vi har en konkurrenskraftig skola genom att vi har duktiga pedagoger och vuxna i skolan, inte genom att vi står med en övertalighet i skollokaler. Jag har full förståelse för att alla föräldrar vill att deras barn ska ha nära till skolan, det är en självklarhet. Men jag tror också att om man måste välja så vill de allra flesta ha mer än bara en skolbyggnad, de vill också skicka sina barn till en skola med innehåll. Det är det vi nu har att välja mellan. Ska vi ha många skolor som inte är mer än byggnader eller något färre skolbyggnader där det finns resurser att bedriva bra utbildning? För mig är valet enkelt även om det inte är ett roligt val. <NamnUPortr>David Nordström </NamnUPortr><Presentation>Skolpolitiker, s, i Luleå</Presentation>

Debatt: Därför försvarar jag skolnedläggningarna