Dimridåer om järnvägar och snöskotertrafiken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med traditionellt grötmyndig ton försöker Leif Pettersson utöka de socialdemokratiska dimridåerna över hur enkelt allt kan ordnas med järnvägar och snöskotertrafik i norra Sverige.
Som i tidigare debattinlägg utesluter Leif Pettersson såväl rimliga prioriteringar som egentligt innehåll över vad hans förslag går ut på. Redan när Björn Rosengren år 2000 presenterade infrastrukturpropositionen ansågs tillgången på grävskopor och entreprenadmaskiner vara den enda begränsningen.
Hur det sedan gick vet vi redan.
Trots den tidigare regeringens brister avseende tidsplaner och kostnadsberäkningar för olika projekt, har Banverket i sin reviderade plan förslag om att avbryta trafiken på Haparandabanan 2012 eller att Ådalsbanan senareläggs ett år till 2014.
Banverket rekommenderar regeringen att alternativ två väljs. Det är inte det enda projektet i detta sammelsurium av ofinansierade vägar och järnvägar som finns runt om i hela Sverige och som framför allt Björn Rosengren har lämnat efter sig.
Det är socialdemokraternas eget arbete som Leif Pettersson reagerar på.
Om regeringen satsar på Göteborgs hamn med Haparandabanan som god tvåa vore en rimlig nationell prioritering.
Dessutom är det tråkigt att Leif Pettersson inte förstår sambandet när det gäller regeringspolitiken att människor kommer i arbete, ges ökade möjligheter att bestämma över sin plånbok och med nyskapande av jobb i alla delar av landet.
När det gäller snöskotertrafiken är det pengar utan krav och inga poliser som verkar gälla i Leif Petterssons så kallade visioner. Samtidigt rapporteras exempelvis från Kåbdalis att någon frihet under ansvar bland skoterförare är så gott som obefintlig på grund av polisbrist.
I en interpellationsdebatt i riksdagen framförde Pettersson en tro att så kallade ledvärdar ska överta polisens uppgifter. Med vilka befogenheter?
Däremot kan organiserande av fasta kontrollplatser främst nära samhällen och andra knutpunkter vara stöd i polisens arbete. Fortsatt handfasta regler är alltjämt det som fungerar. Förtroende är bra, kontroll är bättre.