En plats för både ramar och kramar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kalix skolor har under en lång period uppvisat dåliga resultat. Tusentals föräldrar har ställt sina barn i kö till en förmodad etablering av en friskola. Kalix har trots avsevärt högre kostnader för skolans verksamhet, jämfört likvärdiga kommuner, dåliga resultat. En följd därav är att största enskilda programmet på gymnasiet är IV-programmet, där eleverna enlig min mening "går om" årskurs 9. En del hävdar till och med att eleverna går om hela grundskolan.
Så vill inte jag fortsätta att ha det, och tusentals föräldrar med mig. Vi i centerpartiet är övertygade om att det är i början av skoltiden de stora insatserna ska komma och inte på slutet.
Den 19 juni 2006 satt jag på åhörarplats i Pålänge skola och hörde ett flertal fullmäktieledamöter äntra talarstolen och yrka bifall till dåvarande barn- och grundskolenämndens förslag till "Skolstruktur i Kalix kommun".
I stora drag handlade det beslutet om en inriktning om att alla enheter inom förvaltningen skulle se över sitt lokalbehov på ett strukturerat och likvärdigt sätt.
Det här föredrog sig på den tiden när miljöpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet satt
i ansvarställning, kan jag inflika.
Det förslaget gick det att finna majoritet för under förra mandatperioden, sedermera antog också fullmäktiget det förslaget.
En klart övervägande framgångsfaktor för skolverksamhet beskrivs i skolverkets rapport 282 från år 2006: "Lusten och möjligheten; organisation av och prioritering av tillgänglig lärartid". Jag tror på den devisen. Vi måste satsa på dem som jobbar i skolan. Utan duktiga och engagerade pedagoger fungerar inte skolan.
Nuvarande barn- och grundskolenämnd har kostnadsberäknat och avlämnat ett hu-vudförslag till skolstruktur i Kalix kommun. Det förslaget sätter fokus på kvalite i undervisningen, inte kvantitet på lokalareor.
Lokaliteter i sig kan inte undervisa, pedagoger kan. Förslaget behåller trots vikande elevantal förhållandevis fler pedagoger
i verksamheten i stället för lokaler.
Det förslaget går det att finna majoritet för under denna mandatperiod.
Nu återstår att parera för kommande friskoleetablering. Det innebär mer än att "lägga ned en skola i centralorten", som förvaltningen pekar på i sin utredning.
En skola i centralorten är, som jag bedömer det, en tvåårs-lösning. Här behövs lösningar som håller mer än till nästa val, menar jag. Nästa parti som hamnar i opposition kommer säkert att bestrida det faktum att elevunderlagen minskar, vilket kräver åtstramningar på mer än ett sätt.
Precis som i mina tidigare inlägg så uppmanar jag samtliga partier att sansa sig och komma med konstruktiva förslag som håller mer än en mandatperiod. Lämna partiböcker och tidigare frustrationer hemma.
Så vill vi i centerpartiet fortsätta. Att vi överhuvudtaget ingick i valteknisk samverkan med ett parti som fick så överväldigande majoritet, handlar helt enkelt om en vilja att vara med och påverka, att vara med och ta ansvar. Just det; att förändra och förbättra, inte att bevara och begrunda.
Vi vill ha en skola med plats för både ramar och kramar. Ingen ska behöva gå osedd genom nio års skolgång. Varje elev ska få sin uppbackning direkt och genom att bekräfta och engagera våra barn tror vi att våra barn bättre uppmuntras att ta ansvar för sin framtid. Det är viktigt, rent av livsviktigt.