Petrus Boström, fria moderata studentförbundet, oroar sig för att utexaminerade studenters medellön sjunker i relation till andra grupper i befolkningen och att jämställdhets-, studentinflytande- och mångfaldsfrågor tagit för stor plats i den högre utbildningen under de senaste åren.
Boström drömmer sig tillbaka till det 1920-tal då ett fåtal manliga elitelever gick på högskolan och fick de högavlönade jobben efter examen.
Enligt Boströms logik borde det mest rationella för ett universitet som vill stiga i ranking baserad på nyutexaminerade studenters löner, vara att ta in enbart vita, manliga studenter eftersom det är de som, oavsett utbildning, tjänar mest.
Sveriges studenter förtjänar världens bästa utbildning, där håller jag med Petrus Boström. Just därför förtjänar också Sveriges studenter forskningsanknytning i sin utbildning.
I inget annat land i världen har så stor andel av studentgruppen forskningsanknytning i utbildningen, det är något att vara stolta över.
Den minskning av antalet universitet från 14 till 5 som universitetskansler Flodström för någon vecka sedan flaggade för, innebär helt enkelt ett avsteg från ambitionen om världens mest välutbildade befolkning till förmån för iden om ett litet fåtal elitstudenter.
Ranking av universitet är alltid godtycklig och ger inte bättre valledning till blivande studenter än vad den årliga rankingen av kräftsorter gör till kräftälskaren.
I valet mellan en bred högskola där studenter med många olika erfarenheter får plats och där alla studenter ska ha en högkvalitativ högskoleutbildning å ena sidan, och en smal högskola där ett fåtal priviligierade får spetsutbildning på alla andra studenters bekostnad å den andra sidan, måste man i demokratins namn välja det förra.
Glasnost och perestrojka har inget med elitsamhällen att göra.
demokratiska studentklubb