Om regeringens olika förslag genomförs kommer vi att få en utveckling som går tvärtemot vad som är önskvärt och rimligt i ett välfärdssamhälle.
Högerregeringen driver ett cyniskt spel när det gäller arbetsmiljöområdet. I första steget har man inriktat sig på tre centrala områden som var för sig är dråpslag och sammantaget naturligtvis kan innebära en katastrof i arbetet för utvecklande och bra arbetsplatser.
4 Arbetslivsinstitutet läggs ner. Det kommer att innebära att värdefull forskning inom arbetslivsområdet stoppas och eller försvagas. Detsamma gäller Arbetslivsinstitutets utbildningar för till exempel personal inom företagshälsovården och fackligt förtroendevalda.
4 Arbetsmiljöverkets resurser minskas med 157,2 miljoner kronor. Det kommer att slå hårt mot Arbetsmiljöverkets viktiga arbete, där inspektörerna ställer nödvändiga krav på arbetsgivarna att ta itu med riskerna för livs och hälsa.
4 Medlen till funktionsutbildning av skyddsombud, bolagsstyrelserepresentanter och för EU-bevakning tas bort. Det kommer i första hand att resultera i att skyddsombuden får sämre utbildning och därför får svårare att ställa krav på arbetsmiljöförbättringar. På sikt hotar detta naturligtvis att slå hål både på kunskapsuppbyggnaden och kunskapsspridningen inom arbetsmiljöområdet - inte bara för de fackligt förtroendevalda utan i samhällsdebatten i stort.
Effekterna av de här förändringarna, nedläggningarna och neddragningarna är så långtgående och vittomfattande att vi inte kan annat än att fråga oss varför regeringen gör så här? Tror man att ingen bryr sig om Arbetslivsinstitutet?
Eller är man så kallhamrad att man inte tycker att arbetsgivarna ska behöva ta ansvar för arbetsmiljön och sina anställda? Det sistnämnda tycks i dagsläget mest troligt eftersom man också passar på att ta bort arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar.
De senaste årens utveckling inom arbetsmiljöområdet visar att nu är det läge att göra precis tvärtom. Det vill säga att i stället för regeringens genomförda och planerade neddragningar, nedläggningar och besparingar till nya skattesänkningar skulle vi nu satsa än mer på arbetsmiljön.
För den sammanlagda effekten av statens, fackens och arbetsgivarnas arbete under en följd av år har till i dag lett till att arbetsmiljön förbättrats på en rad områden och sjukskrivningarna inom de flesta områden börjat minska.
Det är alltså nu vi skulle satsa än mer kraftfullt och offensivt för att nå målet med ett långsiktigt hållbart arbetsliv för alla anställda.
Det minsta vi som fackliga och politiska företrädare för stora grupper av anställda inom de värst utsatta områdena inom vård och industri borde kunna kräva är en konsekvensanalys från regeringens sida.
Finns det någon analys eller beräknad effekt av de enorma förändringar man nu genomför? Eller är det så illa som vi befarar att man bara är cynisk?