EU är ett fredsprojekt

Hur jag än vänder och vrider det blir min slutsats alltid densamma: Vi måste sluta se på det europeiska samarbetet som på ett ekonomiskt projekt och börja se på det som det är: ett fredsprojekt, skriver Anna Ibrisagic.

Fotograf:

Fotograf:

Foto: Fotograf saknas!

Övriga2006-10-16 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter många månaders dragkamp huruvida Rumänien och Bulgarien ska få ansluta sig till EU den 1 januari 2007, som det var planerat från början, eller om ett eller de båda ländernas anslutning ska försenas har det äntligen blivit klart att Kommissionen ger grönt ljus till både Rumänien och Bulgarien för en anslutning enligt den ursprungliga planen.<br /><br />Att det inte blev en försening tror jag beror på två saker. <br /><br />För det första skulle man inte vinna något speciellt på att skjuta upp anslutningen ett eller två år eftersom detta är maximum av hur mycket man får uppskjuta deras anslutning då båda länderna har avslutat förhandlingarna och skrivit under anslutningsavtalet. <br /><br /><br /><br />För det andra tror jag att viljan att fortsätta utvidg-ningen minskar dramatiskt <br />i de flesta länderna i det jag kallar "det gamla Europa" och kommissionen ville avsluta den här utvidgningsrundan innan förutsättningarna förändras och något annat hinner inträffa.<br /><br />Jag har länge talat om att det finns vissa säkerhetsrisker <br />i området och att det vore klokt att låta Rumänien och Bulgarien bli medlemmar redan 2007 så att vi kan koncentrera oss på de andra utmaningarna som väntar oss på västra Balkan, framför allt Kosovos framtida status som borde lösas före årskiftet och den välbehövliga författningsreformen i Bosnien. <br /><br />Som det ser ut just nu verkar Kosovoförhandlingarna dock krascha och vad som sker efter årskiftet vet ingen nu.<br /><br />Men jag har också varnat länge för att det sprider sig en obehaglig känsla av ökad nationalism och någon sorts självupptagenhet i de flesta länder i det "gamla Europa". Detta gäller framför allt Tyskland och Frankrike, men även Belgien, Holland och Österrike. <br /><br />Omsatt i konkret politik betyder det en uppenbar motvilja till utvidgningen, minskad solidaritet och ökat intresse för kortsiktiga vinster för det egna landet.<br /><br /><br /><br />Framtidsideerna och ledarskapet har lyst med sin frånvaro ganska länge i den europeiska debatten. <br /><br />I stället har vi flitigt diskuterat hur mycket de olika länderna betalar i EU-medlemskapsavgift och hur mycket de får tillbaka, hur många arbetare från ett annat EU-land som kommer och tar "våra" jobb; ordet "social turism" har använts lite varstans i Europa, så ock i Sverige. <br /><br /> Men utan en klar framtidsvision och en tydlig politik som svarar på morgondagens utmaningar kommer vi inte att lösa ens de kortsiktiga problemen för dagen. <br /><br /> Världen utanför kommer att fortsätta finnas och ställa oss inför nya prövnigar, alldeles oavsett om vi stänger oss in inom Sveriges eller Europas gränser. <br /><br /><br /><br />För några timmar sedan pratade jag med två av de mest kompetenta människor jag känner i Europa när det gäller internationell politik och konflikter, och frågade om de visste hur situationen i Kosovo kommer att utvecklas efter årskiftet om inget avtal om Kosovos status skrivs under. <br /><br />En av dem svarade: "Det är ingen som vet. Men det känns som om vi befinner oss på ett tåg som i full fart åker mot en tågkrasch". <br /><br />Och hur jag än vänder och vrider det blir min slutsats alltid densamma: Vi måste sluta se på det europeiska samarbetet som på ett ekonomiskt projekt och börja se på det som det är: ett fredsprojekt. <br /><br />Det kan inte nog poängteras att just den aspekten saknas nästan fullständigt i den svenska EU-debatten<br /><br /><NamnUPortr><B>Anna Ibrisagic</B><br /><br /></NamnUPortr><Presentation>Ledamot av Europaparlamentet <br /><br />för moderaterna</Presentation>