Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges nya regering har valt väg. Nu ska det tydliggöras vem som bär skulden till arbetslösheten. <br /><br />Allt är den arbetslöses eget fel. Att många redan lever <br />i social och ekonomisk misär på grund av låga löner och brist på arbete är inte nog. Nu ska de förnedras också. <br /><br />De senaste utspelen handlar om böter för dem som inte lyckas få arbete. Det här är bara början. <br /><br />Det finns många exempel <br />i historien där stora samhällsförändringar har skett genom att man utmålat "syndabockar" som ansvariga för allt som upplevts negativt. Nazismens propaganda fick till slut nästan hela Tysklands befolkning att tro att allt ont kom från judarna. <br /><br /><br /><br />På två månader har det skett försämringar som de flesta trodde inte var möjliga. Speciellt inte de som har det svårast i samhället i dag. <br /><br />För att slippa att människor hamnar i ekonomisk och social misär vid arbetslöshet, sjukdom och av andra skäl som omöjliggör acceptabel försörjning har det under de senaste hundra åren skapats skyddsnät. <br /><br />Fackföreningarna har varit påskyndare och bevakare av det som vi kallar välfärdssystemet. <br /><br />Nu brister näten, men från facken hörs knappt något. Hur har det kunnat bli så?<br /><br /><br /><br />Min bild är denna. <br /><br />Socialdemokraterna har de senaste 10 - 20 åren systematiskt sett till att det har placerats "rätt folk" på alla ledande platser inom facken. Folk som är lojala mot partiet och staten och inte ställer krav som hotar partiets politik. <br /><br />Nu när det plötsligt blir andra tider så klarar de inte av att ta till strid. Helt enkelt för att de saknar dessa egenskaper. <br /><br /><br /><br />Jag har själv på nära sätt sett och upplevt "den hämmande handen" över rörelsen när jag blev utesluten ur mitt gamla förbund 1992. Man ville helt enkelt inte ha "stridisar" <br />i facket. <br /><br />Nu tvingades de backa efter massivt stöd från gruvarbetarna i Malmfälten. Men till slut stod de ändå som segrare och det genom ständiga organisationsförändringar som skapade monstruösa byggen, som dagens IF Metall, en jätteförening som saknar det mest väsentliga, nämligen ledare som agiterar och klarar av att föra kamp. En förening där det mest väsentliga har tagits bort: medlemmarnas självklara rätt att på en avdelningsmöte moblisera sig och välja sina ledare. Nu sker det genom "godkända ombud".<br /><br /><br /><br />Med ytterligare 300 kronor <br />i höjd facklig avgift blir det en gigantisk uppgift att motivera medlemmarna att betala drygt 1 500 kronor av bruttolönen varje månad till facket. Speciellt om de inte ser någon anledning till det. <br /><br /><NamnUPortr><b>Lars Törnman</b><br /><br /></NamnUPortr><Presentation>Ordförande i kirunapartiet, <br /><br />medlem i IF Metall</Presentation>
