Det är glädjande att Kommunal äntligen uppmärksammar de delade turerna inom vård och omsorg. Likaså noterar jag att man även konstaterar att det är något som oftast kvinnor får finna sig i inom sitt yrkesverksamma liv.
Vilket naturligt får mig att tänka på ett omodernt och könssegregerat samhälle som inte helt oväntat rimmar mycket dåligt med ord som jämlikhet, utveckling och solidaritet.
Som arbetare i vård och omsorg samt tillika medlem
i Kommunal sedan väldigt många år kan jag tycka att det ofta varit för mycket prat och för lite verkstad när det kommer till det renodlade arbetet för medlemmarnas bästa.
De medlemsavgifter vi alla betalar till Kommunal borde
i första hand avsättas för utveckling till förmån för medlemmarna och inte till att låsa sig fast vid ett enda politiskt parti som gynnas av densamma.
Jag förmodar att den fria människan i dagens Sverige eftersträvar just frihet och valfrihet.
Det innebär troligen att människor efterlyser partipolitiskt obundna fackförbund i en inte allt för avlägsen framtid, fackförbund för alla oavsett hur man väljer att använda sin demokratiska rätt att fritt rösta.
Fackförbund som i första hand ser till sina medlemmars bästa och tillvaratar arbetarnas rättigheter och förhindrar människor att exempelvis skrupelfritt utnyttjas i olika verksamheter.
Fackförbund som arbetar och verkar för god arbetsmiljö, villkor och löner för de anställda.
Ett fackförbund som inte bara "passivt" ser på om man vet att det är vanligt i en viss yrkesgrupp att man utnyttjas, utan kraftfullt agerar och arbetar för en förändring för just de medlemmarnas bästa om så behövs.
Jag vill avsluta med att säga två saker och det är att om Arbetsmiljöverket skämtsamt kallar personliga assistenter för vår tids slavar så inser ju var och en av oss att det är en yrkesgrupp man måste fokusera extra mycket på. Att det krävs krafttag för att få till stånd förbättringar exempelvis vad gäller arbetsmiljöfrågor.
Som en tidigare arbetskamrat skrev i sitt mail till mig i dag att "Vi kan likna oss med Askungen". Jag vågar mig på att säga att i ett modernt samhälle ska ingen behöva känna sig som Askungen i sitt yrkesliv.
För att nå detta mål har vi alla ett ansvar, var och en av oss på sitt sätt. Morgondagen är ett oskrivet blad kallat framtiden, det bladet kan vi alla tillsammans hjälpas åt att skriva, du och jag, vi alla.
undersköterska
och kommunalarbetare,
Luleå