På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Debatt: Fälldin och Bildt - men däremellan då?
Övriga2006-09-09 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<I>Svar till Ulf Sundberg, NSD Debatt den 4 september.</I><br /><br />Inför förra valet utlovades satsningar på vård, skola och omsorg. Facit visar fortsatta nedskärningar. Nu när ansvariga politiker berömmer sig för den ekonomiska tillväxten - men samtidigt bedriver en fördelningspolitik som om landet blir allt fattigare - då tarvas förvisso ett klarläggande. <br /><br />I flera inlägg pekar Ulf Sundberg, Gällivare, på Fälldin- och Bildtregeringarna som åtstramningspolitikens upphovsmän. Men däremellan då? Här kommer hela historien i korthet.<br /><br /><br /><br />De olika borgerliga regeringarnas devalveringar mellan 1976 och 1980, tillsammans med socialdemokraten Kjell-Olof Feldts rekorddevalvering 1982, omvandlade en stor del av inhemsk efterfrågan på små och medelstora företags produktion till exportföretagsvinster. <br /><br />Tvärtemot det påstådda syftet med devalveringspolitiken, minskade dessutom investeringarna. Spekulationsekonomin under 1980-talet gjorde nämligen aktie- och fastighetskommersen mera räntabel än simpel produktion. <br /><br /><br /><br />1985 avskaffades kreditrestriktionerna. Fram till 1990 steg skuldsättningen i ekonomin med ofattbara 1000 miljarder kronor. <br /><br />Vi fick en låne- och devalveringsvinstfinansierad överhettning i ekonomin - särskilt på fastighetsmarknaden. Fastigheters nominella värden steg i takt med en politiskt beslutad inflations urgröpning av penningvärdet. <br /><br />1989 avskaffades valutaregleringen och spekulationsboomen gick utomlands. Året därpå började den svenska inflationen, som då låg på 11 procent, att falla tvärt. Så hamnade svenska tillgångsvärden, främst på fastigheter, i fritt fall. <br /><br /><br /><br />Spekulationsförlusterna socialiserades, det vill säga att skattebetalarna tvingades lösa ut storsvindlarna via den så kallade bankakuten. Samtidigt sjösattes socialdemokraternas skatteuppgörelse med folkpartiet. <br /><br />Höginkomsttagarnas och de rikas skatter sänktes utan hänsyn till statsbudgetens saldo. ?Dynamiska effekter? förutsades till och med leda till ökade statsinkomster. Den omtalade dynamiken bestod i den enskilt största bidragande orsaken till de statliga budgetunderskott som under några år tangerade 200-miljarderkronorstrecket.<br /><br /><br /><br />Våren 1991 kände Carlsson-regeringen sig nödgad att stärka finans- och valutamarknadernas skamfilade förtroende för svensk ekonomisk politik. Den svenska kronan knöts till EG/EU:s räknevaluta ecun. <br /><br />Hela arrangemanget byggde på förväntningar om en dollaruppgång. Dollarn fortsatte dock att sjunka. Den svenska exportens konkurrenskraft försämrades på den amerikanska marknaden och för vår dollarprissatta export. <br /><br />Kronan var övervärderad och exportföretagen hade stora svårigheter att få avsättning för sina varor på världsmarknaden. <br /><br /><br /><br />I början av nittiotalet hade politiska beslut sålunda omvandlat en internationell lågkonjunktur till en svensk depression. Inhemsk efterfrågan minskade med tio procent. Arbetslösheten ökade från fyra till 14 procent. <br /><br />Inflationen sjönk från 10 procent till 2-3 procent och realräntan fyrdubblades. De offentliga underskotten ökade från 0 till 13 procent av BNP. Mellan åren 1991 och 1993 föll BNP i reala termer för första gången under seklet. Politiken slog ut företag och ruinerade hushåll. <br /><br />I detta läge valde svenska folket en högerregering, vars enda strategi var att envist hålla fast vid ?den enda vägens politik?. <br /><br /><br /><br />Bildt och Wibble trodde sig bara behöva visa? fasthet. Svenska placerare antog utmaningen. Hösten 1992 inledde ?marknaden?, det vill säga de 20 största svenska exportföretagen, en spekulationsvåg riktad mot det egna landets valuta. <br /><br />Riksbanken höjde marginalräntan till 500 procent i försvaret av en övervärderad kronkurs. 250 miljarder satsades på kronförsvaret hösten 1992. Storföretagen gavs tillfälle att lösa in sina utlandslån. <br /><br />Den 19 november hade George Soros Quantum-fond blandat sig i leken, Riksbankens valutareserv var tömd och den svenska kronan flöt. Därefter har eliterna ostört kunnat befästa sina framflyttade positioner. <br /><br /><br /><br />Alldeles oavsett hur vi väljer, kommer politiken att vara inställd på ?budgetsanering?, budgettak och kamp mot en obefintlig inflation. <br /><br /><NamnUPortr><B>Kjell Näsvall</B><br /></NamnUPortr><Presentation>Boden</Presentation>
