Jag vill börja med att tala om för Lars Nilsson att jag inte per automatik anammar någon annans uppfattning och därmed tycker som någon annan lättvindigt, oavsett vem denna någon är.
Jag anser man ska bilda sin egen uppfattning så långt det är möjligt i stället för att enkelt köpa och svälja någon annans.
Lars Nilsson undrar om jag och andra med mig förstår att Sverige nu befinner sig i krig?
"Den svenska regeringen utökar ju den svenska truppen i Afghanistan. Sverige skickar naiva legosoldater till västvärldens krig och ockupation"
Det som Lars Nilsson så nonchalant uttalar sig om är Isaf, International Security Assistance Force, som på FN-mandat befinner sig i Afghanistan för att stödja regeringen, bidra till utveckling av landet men inte minst arbeta för fred.
Jag tycker det är fel av Lars Nilsson att så medvetet förringa och kränka dem som arbetar för fred och demokrati i världen, ofta med risk för det egna livet. Jag finner ingenstans i hans text att han själv anstränger sig för utveckling, demokrati och fred varken här hemma eller i världen i stort.
Snarare andas inlägget den aggression han själv ser hos andra än sig själv och om inte är det flum och blå dunster.
Jag tycker det är bra att vi har en öppen dialog i samhället och att alla inte tycker likadant för det leder till utveckling. Någonstans på vägen möter vi varandra om vi trots att vi tycker olika kan samarbeta men framför allt respektera varandra, och de olika åsikter vi alla faktiskt har.
Lars Nilsson skriver vidare "folkpartiet och moderaterna vill ha Sverige i Nato. De tror att krigsäventyren ska ge dem vinst, precis som gamla kolonialexpeditioner. Vi måste stoppa dem. För den internationella solidaritetens skull".
Jag vill verkligen inte vara elak, men jag frågar mig om Lars Nilsson möjligen inte läst för många äventyrsböcker? För krig är verkligen inget äventyr och något man lättvindigt talar om i samma andetag man beräknar en eventuell vinst i guld.
Där är jag övertygad om att världen i stort utvecklats till det bättre, vi reser inte till andra sidan av världen för att erövra guldtänder till oss själva eller våra kamrater.
I krig är blodet varmt och rött och tårarna salta och våta, och priset som alltid allt för högt. Därför bör vi samarbeta för utveckling och demokrati i världen.
Lars Nilsson skriver om internationell solidaritet och jag undrar om han vet vad ordet solidaritet innebär och om att även ord utan handling är just bara, ord.
Eller är det kanske så att det Lars Nilsson kallar internationell solidaritet endast ryms inom det egna "hemmets" väggar för att det är tryggast så?