Från Piteås lugn till Bangkoks kaos

Övriga2007-09-04 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att få se och uppleva andra länders vardagsliv känns unikt. Som många vet så reser vi svenskar som aldrig förr, Asien och Thailand är ett resmål som är mycket populärt.

Men vår familjesituation gör vårt resande lite annorlunda än ett rent turistresande.



En sak som vi upptäckte var den blomstrande företagsamheten. Bland annat genom Addy; taxichauffören som tog steget från att vara anställd till att bli sin egen.

Han skjutsar inte bara folk, han erbjuder guidade turer. För när han kommer till ett sevärt ställe, tar han kort med mobilen, sätter bilderna i en pärm och erbjuder turer dit.

För att klara språket studerar han engelska från ett slitet lexikon som han har med sig
i bilen.

Den unga pojken på landsbygden, som får tag i en gammal sliten luftkompressor, lagar den och ställer upp den vid vägkanten. Vips så har han startat sin egen gummiverkstad och fixar punkteringar eller bara fyller på lite luft.



Framåtandan kommer inte av brinnande lust att driva sitt eget företag, utan är nödvändig för att kunna överleva. Skillnaden mellan fattig och rik är enorm.

I varje större stad trängs skjulen av korrugerad plåt mellan glänsande skyskrapor. Skjulen är till brädden fyllda av människor som inte föddes av rika föräldrar.

Där bor människor som inte fick en ordentlig utbildning, inte fick tillgång till sjukvård, men som däremot fick börja jobba så fort de blev gamla nog att orka stå upp en hel dag.

Det är människor som lever med rädslan att blir vräkta av en grävmaskin, för att det ska byggas en väg eller ett nytt hus åt den som har råd att betala.



Aldrig förr har vi skådat sådan rikedom, men samtidigt en sådan fattigdom.

Där står arbetarna med mössan i hand inför chefen, utlämnade åt dennes välvilja för att kunna försörja familjen. Vid minsta misstag syns rädslan lysa i ögonen, rädslan för att bli utkastade, kanske bara därför att chefen har en dålig dag. För arbetarna vet att utanför fabrikerna finns väntrum för folk som söker jobben, antingen som ersättare för dem som fått sparken eller för dem som gått till ett jobb på fabriken bredvid med enstaka kronor mer i lön.

Vi är övertygade om att den svenske arbetsgivaren inte vill fundera på hur många anställda som denna vecka slutat för ett jobb närmare hemorten eller för ett med
lite bättre betalt på grannfirman.

Men det är vardagen för den kinesiske arbetsgivaren och det kan bli en av de största nackdelarna med den rör(l)iga arbetsmarknad som borgerligheten gör sitt bästa för att skapa.

För när man skapar otrygghet och huggsexa om jobben är det en farlig väg man slagit in på.

Det är en förgången arbetsmarknadsmodell, som Sverige lämnat för länge sedan.



Det är därför vi inte kan låta bli att fundera över om regeringen Reinfeldts väg för svensk arbetsmarknad verkligen är så framsynt och modern som det vill påskinas, för oss verkar det mera vara en önskan till en förgången tid.

Framtiden finns i trygga, anständiga och rättvisa villkor, inte en tillbakagång till det förflutna.



Maria Stenberg, s

Riksdagsledamot från Arjeplog

Jan Stenberg

Pitebo i Bangkok