Göran Färm vill utöka Sveriges EU-bidrag
Svar till Göran Färm, NSD Debatt den 10 oktober.
Fotograf:
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EU-parlamentarikern Göran Färm (s) skriver i NSD att EU:s budget går att ändra och att de stora överskott som byggts upp betalas tillbaka till medlemsstaterna.
Färm menar också att utgifterna i budgeten ligger under den maxgräns på en procent av BNI som fastslagits och att de därmed inte skulle vara särskilt höga.
Det är dock ett faktum att EU:s budget blir allt större för varje år och att de svenska socialdemokraterna i princip står bakom varje förslag till budgetökningar som den socialistiska gruppen i EU-parlamentet för fram.
Göran Färm arbetar till exempel för införandet av en särskild EU-skatt som ska bestå av en viss del av de nationella skatteintäkterna. Sveriges EU-avgift uppgick till enorma 26 miljarder kronor för 2007 och skulle, med de förslag som lagts fram om ytterligare egna inkomstkällor och som socialdemokraterna står bakom, komma att öka till 38 miljarder kronor per år under tidsperioden 2007 - 2013.
Göran Färm lägger också fram ett handlingsprogram i fyra punkter, varav två handlar om att bedriva en rättvis och sund ekonomisk politik och två talar för det rakt motsatta och skulle leda till att EU får ännu mer makt.
Den ena av dessa två punkter är att Färm vill behålla budgettaken på dagens nivå, vilket är en omöjlighet eftersom förslag till budgetökningar ständigt strömmar in.
Den andra punkten innehåller förslag på hur en omfördelning av pengarna, från främst jordbruket, bör se ut, genom en omfördelning till utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken, samt investeringar i livslångt lärande. Ett utökat stöd till dessa områden skulle ofrånkomligen innebära ökade utgifter och mer makt till EU.
Utrikes-, säkerhets- och biståndspolitik är inte något som EU borde befatta sig med.
• För det första är dessa områden väl utvecklade i de olika medlemsstaterna. Mer makt till EU skulle leda till att Sverige förlorar mycket av sitt förtroende och anseende på den internationella arenan.
• För det andra kommer dessa tre politikområden ofrånkomligen att kräva alltmer betydande summor pengar, vilket skulle utöka budgeten ytterligare, även om jordbruket får mindre.
• För det tredje, och kanske viktigaste, så finns det redan en internationell samordning på dessa områden, i huvudsak ledd av FN.
Det fjärde området, det livslånga lärandet, är knappast lämpligt att bedriva på EU-nivå. Dels finns det redan en uppsjö av liknande program i medlemsstaterna och program som dessa skulle leda till ytterligare slöseri med pengar.
Dels är det högst tveksamt om liknande standardiserade program på EU-nivå stärker den europeiska arbetarens konkurrenskraft, då den europeiska arbetsmarknaden inte kan betraktas som enhetlig och troligtvis heller aldrig kommer att bli det.
Socialdemokraternas EU är ett dyrt sådant, ett EU som hela tiden söker nya vägar för att fylla på sin skattkista och befästa samt utöka sin makt inom så många politikområden som möjligt.
Junilistan röstar konsekvent nej till budgetökningar och ökad politisk makt till EU, något som Färm och hans partikamrater i EU-parlamentet verkar vara mindre villiga att göra.
EU:s budget går att ändra, men Göran Färms ändringar leder endast till högre avgifter, minskat svenskt politiskt inflytande, samt ökad EU-byråkrati. Dessa ändringar är knappast önskvärda.