DEBATT: Har alltså (s) gett upp?

Svar till Eva Hedesand Lundqvist, NSD Debatt den 16 augusti. I sin artikel säger Eva Hedesand Lundqvist att moderaternas politik drabbar de fattigaste i samhället. I stort sett hela artikeln upptar en uppräkning av alla de försämringar som enligt Eva kommer att drabba människorna i vårt land om vi moderater kommer till makten. Hon räknar karensdagar, hon talar om sjukpenning, om förtidspension, om högkostnadsskydd för läkemedel, högkostnadsskydd för medicin, föräldraförsäkring, a-kasseavgift och a-kassa. Hon talar om procentsatser i systemen. Eva ägnar i stort sett hela sin artikel åt bidrag, avgifter och transfereringar. Det är inte förvånande. Om sådana saker handlar ju socialdemokratisk politik i första hand. Desto mer upplysande för väljarna är vad som inte står i hennes artikel. I artikeln finns inte ens en antydan om den alldeles överskuggande största utgiften som människor i vårt land har: skatterna. Inga låginkomsttagare i något land i världen betalar så höga skatter som i Sverige. I socialdemokraternas Sverige kommer inte heller de som tvingas uppbära socialbidrag undan. Den genomsnittlige socialbidragstagaren i Sverige betalar mer skatt än vad han eller hon får i socialbidrag. Men alltså inget om detta i artikeln. Eva talar om de fattiga i vårt land, har alltså en lång genomgång av offentliga bidrag och transfereringar - men i artikeln finns inte heller ens en antydan till förklaring varför de efter 65 års styre under de senaste 75 åren finns fattiga svenskar. Än mindre nämner hon ens något om lämpliga åtgärder som skulle få fattigdomen och utanförskapet bli mindre eller helst helt avskaffad. Har alltså socialdemokraterna gett upp? Vi moderater har inte gett upp. Vi pekar inte ut människor som för evigt fattiga och svaga. Vi sätter människan före procenttabeller och bidragssystem. Vi tror på viljan och förmågan att växa av egen kraft, att vilja leva självständiga liv utan att vara beroende av procenttabeller i olika bidragssystem som trygghet i tillvaron. Det är helt riktigt som Eva säger att vi sänker en del bidrag. Men återigen är det upplysande att hon inte säger vad vi gör i stället, det vill säga att vi satsar på jobben. Vår politik går ut att alltfler ska komma i arbete. Förutom att vi sänker skatten för den som jobbar, som ger för låg- och medelinkomsttagaren omkring 1000 kronor i månaden, vill vi skapa möjligheter för människor att komma tillbaka efter en längre tids arbetslöshet eller sjukskrivning. Därför föreslår vi att nystartsjobb skall införas. Dessa skall rikta sig till arbetslösa, förtidspensionärer och andra som har stått utanför arbetsmarknaden under minst ett år. För att underlätta ungdomar att få arbete avskaffar vi helt arbetsgivaravgifterna för ungdomar under 20 år och minskar dem med hälften för ungdomar mellan 20 och 25 år. Vi förenklar företagandet genom att avskaffa en lång rad regler som i dag kostar de svenska företagen omkring 50 miljarder kronor. De framtida jobben finns i de små och medelstora företagen. För jobbens skull ska vi därför satsa på företagen och ett gott företagsklimat. Det är en överlevnadsfråga för oss i Sverige i den globala ekonomins tidevarv. Statsminister Göran Persson höll nyligen sitt traditionsenliga sommartal i Björkvik i Sörmland. Också han talade om jobben. Han använde enligt gjorda beräkningar 50000 ord i sitt tal. Men han använde aldrig ordet ?företag?. Det gör inte heller Eva Hedesand Lundqvist i sin artikel. Där har vi beskedet från socialdemokraterna till de som har det svårt i vårt land om de får fortsätta i regeringsställning: nöj dig med bidrag - men fråga aldrig varför du är fattig. <NamnUPortr> Maria Salmgren, (m) </NamnUPortr><Presentation> Luleå Vice länsordförande och riksdagskandidat</Presentation>

Debatt: Har alltså (s) gett upp?