Samtidigt som starka särintressen motarbetar miljölagstiftning, blir det allt mer bråttom att sätta stopp för förstörelsen. För att rädda Östersjön krävs ett helhetstänkande och många fler marina reservat.
Enligt EU:s miljömyndighets beräkningar är 75 procent av Östersjöns kommersiella fiskebestånd överfiskade. Kvoterna som sätts av ministrarna i EU ligger varje år mycket högre nivå än vad experter rekommenderar - 2006 var torskkvoten mer än 200 procent över rekommendationerna.
Det om något är ett bevis på att vi har ett systemfel i hur vi vårdar vårt sjuka hav.
Regeringen har tagit fram en strategi och Naturvårdsverket en aktionsplan för att komma åt problemen med havsmiljön. Man har föreslagit åtgärder och tagit fram tidsplaner. Än så länge har man dock inte lyckats nå problemets kärna, nämligen att Sverige inte har någon samlad lagstiftning för havsmiljön.
Dessutom är havet uppdelat mellan Östersjöländerna och faller till sin största del under EU. Därför behövs en stark EU-lagstiftning med en effektiv gränsöverskridande förvaltning där miljöhänsynen kommer i första hand.
Nu ligger en ny marin strategi som lagförslag inom EU. Förslaget behöver stärkas på flera punkter och bland annat erkänna vikten av skyddade områden för bevarande av havets resurser. Det är upp till regeringarna runt Östersjön att se till att detta förslag verkligen ger en förändring.
Havet behöver tid för återhämtning och återuppbyggnad av de ekosystem som havererat och de arter som hotas.
Om till exempel fiskestopp införs i områden som är viktiga för fiskens livscykel, gynnar reservaten också fisket utanför det skyddande området, eftersom bestånden sprider sig utanför reservatsgränserna. Utöver marina reservat så behöver Östersjöländerna även ta hand om havet utanför reservatsgränserna.
Miljöhänsyn måste tas i alla sammanhang och försiktighetsprincipen behöver beaktas strikt.
Tyvärr hotas de reformer som kan rädda Östersjön av starka särintressen. Fiske-, olje- och sjöfartsindustrin med flera är oroliga över att miljön ska börja prioriteras och att de därmed ska förlora ensamrätten till beslut på områden som de traditionellt har förvaltat relativt självständigt.
Motståndet kommer att bli hårt.