Sänkt skatt på 500 till 800 kronor uppväger, enligt min mening, inte höjd egenavgift och sänkta ersättningsnivåer i a-kassan som slår särskilt hårt mot dem som bedriver säsongsarbeten. Detta eftersom ersättningsnivåerna hädanefter ska beräknas på de senaste tolv månaderna i stället för sex månader med arbetsinkomst.
Det innebär att ersättningsnivån, när väg- och anläggningsarbetena fryser inne, minskar till 72 procent och att kravet på att acceptera ett nytt arbete sänks till 65 procent av tidigare inkomst. Dessutom förlorar alla medlemmar avdragsrätt, drabbas av sänkt sjukpenning och skatt på trafikförsäkringspremier.
Ännu värre är att högerregeringen lägger ned Arbetslivsinstitutet och skär ned Arbetsmiljöverkets budget med 30 procent. Det motsvarar 300 av verkets 800 arbetsmiljöinspektörer. Ett sådant förslag kan man bara lägga om man själv aldrig utsätts för risker eller riskerar att exponeras av farliga ämnen.
Beträffande den "icke existerande överskottsfonden" så hänvisar jag till finansdepartementets proposition 2006/07:1 Bilaga 2. sidan 68 Tabell 5.2.
Där kan man läsa att den offentliga sektorn har ett finansiellt överskott på 508 miljarder. Lånen uppgår till 1 250 miljarder medan tillgångarna motsvarar ett värde på 1 750 miljarder av vilka 508 miljarder är reda pengar. Nu är valet upp till regeringen att använda överskottet till nyanställningar eller sänkta skatter.
Krister Hammarbergh har hänvisat till statistik från AMS för att underbygga sina argument. Men innan valet anklagade högeralliansens företrädare AMS för att sprida socialdemokratisk valpropaganda när man rapporterade om den stadigt ökande sysselsättningen under 2006.
Är då arbetsmarknadsverkets statistik nu att betrakta som moderaternas sätt att dölja den verkliga arbetslösheten? Innan valet talade moderaterna om 1,5 miljoner arbetslösa eller undersysselsatta och att AMS dolde arbetslöshetens verkliga omfattning.
Men om allt som går bra i Sverige är regeringens förtjänst efter endast sex månader vid makten så måste väl i rimlighetens namn de
440 000 arbeten som försvann mellan september 1991 och september 1994 tillskrivas den dåvarande moderatledda regeringen, eller hur? (Källa: SCB Sysselsättning och arbetslöshet 1976-2004).
Varför tar inte moderaterna sina egna uppgifter från valrörelsen om 1,5 miljoner arbetslösa på allvar nu när de sitter i regeringsställning? Till att börja med kunde regeringen anslå pengar för att anställa 200 000 inom den offentliga sektorn till en kostnad av tio miljarder kronor.
Det är skillnaden mellan lönekostnaden och arbetslöshetsersättningen eftersom kostnaden för de sociala avgifterna uppvägs av vad kommunerna får tillbaka i kommunalskatt. Kvar finns det gott om pengar till att höja de offentliganställdas löner med tio procent och då finns det ändå 440 miljoner över till att satsa på omställningen till förnyelsebar energi och miljövänlig produktion som kan generera nya gröna jobb.
I stället för att ge de arbetslösa en riktig anställning till en anständig lön inom den offentliga sektorn, erbjuder regeringen dem bland annat skattesubventionerade hembiträdesjobb.
Finns det några regeringsföreträdare som vill föregå med gott exempel och sänka sina egna löner till 65 procent i nivå med vad de nya a-kassereglerna kräver och att därefter prova på arbetet som hembiträde under resten av mandatperioden, givetvis med ytterligare en halvering av lönen i nivå med det nya låglönearbetets villkor.