i NSD om rejvpartyt i Luleå.
"De ska inte bli legala, de kan missbrukas som allting annat. Däremot borde de användas inom terapin. Substansen som finns i LSD är
en helande växt. I skolan får man lära sig att "knark är knark", oavsett vad det handlar om, men det stämmer inte. Jag är övertygad om att det är farligare att se på tv hela dagarna eller att gå på krogen och supa, än att gå på rejv och ta lite svamp", säger en av arrangörerna bakom "Höstextas 2".
Att LSD är en syntetisk drog tycks ha förbigått arrangören. Och vad gäller den "helande förmågan" kan intresserade besöka www.can.se och där läsa hur och överhuvudtaget om dessa "helande substanser" går att använda medicinskt.
Ovanstående citat kan ses som ett enstaka uttalande, men de kommer om vartannat, senast Pål Hollenders kreation på Göteborgs konstbiennal.
Och känner man till den debatt som förs av de drogliberala krafterna, så blir uttalandet vare sig roligt eller oskyldigt längre.
Har jag då någon personlig erfarenhet av narkotiska preparat? På det är svaret nej. Däremot har jag under de år jag jobbat med människor som sitter fast i ett missbruk eller beroende lärt mig mycket genom att samtala och lyssna.
Det finns en skillnad mellan unga och gamla. De äldre, även om de fortfarande aktivt missbrukar, har i alla fall kännedom och erfarenhet av vad det livet innebär.
Ofta är det människor som precis som du och jag har haft ordnade förhållanden. Andra har börjat i tidig ålder, redan vid 13-14 år, och har sedan dess suttit fast i ett beroende.
Svårigheten med de yngre är att de ännu inte har fallit ned
i groparna, de har ännu inte det trasiga liv bakom sig som de äldre har.
Det finns fortfarande vänner, föräldrar och någon form av ekonomi som, om än hjälpligt, fungerar.
Det är därför uttalandet väcker reaktioner hos mig. Personer som inte vet vad ett beroende innebär och bara ser narkotiska preparat som en kul grej.
Men vad ska vi göra för att gå emot denna drogliberala anda? Sverige som nation har tagit ställning och ambitionen är att uppnå ett samhälle fritt från droger.
Det är en högt uppställd ambition och frågan är om den kommer att uppnås? Svaret på det hänger på oss alla.
Politiker och tjänstemän på olika nivåer kan göra mycket, men det finns en gräns där de inte längre kommer åt problemet. Det är där alla andra mås-te ta vid, föräldrar, frivillig-föreningar, kamrater i alla åld-rar, alla de som gemensamt brukar kallas civilsamhället.
Runt om i länets kommuner pågår just nu ett stort arbete kring just alkohol/drog-frågan.
Jag uppmanar och ber alla som känner för denna fråga; kontakta de drogsamordnare som finns och fråga vad just du eller din förening kan hjälpa till med.
Om just din kommun inte har någon så finns alltid någon annan tjänsteman som har frågan på sitt bord.
Vi som jobbar med denna fråga behöver all hjälp vi kan få och ju fler som ställer upp, desto närmare kommer vi ambitionen att få bort narkotikan, och färre kommer att fastna i ett beroende.
alkoholarbetet i Gällivare kommun