Högt tonläge men lite kunskap
I NSD bemöter fyra socialdemokratiska EU-parlamentariker ett inlägg från mig den 30 oktober om förslaget till nytt fördrag för EU - Lissabonfördraget. Tonläget i deras svar är uppskruvat, dessvärre är det lite sämre med kunskaperna om vad det nya fördraget innebär.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lissabonfördraget innebär en massiv överföring av makt till EU. Den nationella vetorätten tas bort på ett stort antal områden. Riksdagen överlåter makt till institutioner som EU-kommissionen och EU-domstolen som de svenska väljarna inte kan påverka.
Lissabonfördraget är till 95 procent identiskt med den EU-konstitution som väljarna i Nederländerna och Frankrike redan har förkastat.
När den behandlades i Lagrådet så slog man där fast att det handlade om en betydande överföring av makt från riksdagen till EU. Det är märkligt hur socialdemokraterna försöker förneka denna överföring av makt till EU som är ett faktum.
I socialdemokraternas artikel påstås det att EU med Lissabonfördraget får större rättigheter att ta beslut utan vetorätt när det gäller klimatförändringar. Det är fel.
EU får ingen ny beslutsmakt på området, det enda som sker är att ett par ord läggs till i en befintlig artikel om miljöfrågor. Detta kan jämföras med det militära området där en hel rad nya artiklar slår fast att EU ska få ett gemensamt försvar, där en försvarsförpliktelse införs och där det slås fast att medlemsländerna tvingas öka sin militära kapacitet.
Socialdemokraterna har också fel när de påstår att Lissabonfördraget inte slår fast att EU-rätten alltid överordnas nationell rätt, även våra grundlagar. Detta slås fast i Lissabonfördragets förklaring 27.
EU:s marknadsliberala inriktning slås med Lissabonfördraget fast i ett flertal artiklar. Några exempel är att artikel 56 föreskriver fri och obehindrad valutaspekulation medan artikel 52 och 53 kräver ytterligare avregleringar i tjänstesektorn.
Fortfarande är den fria marknaden en överordnad princip som har företräde framför exempelvis miljöhänsyn och fackliga rättigheter. I fördraget slås det tydligt fast att den nya rättighetsstadgan inte tillför EU några nya befogenheter.
Märkligt nog försvarar de fyra socialdemokraterna att Sverige enligt Lissabonfördraget är skyldigt att införa Euron och att detta beslut ska tas av EU:s ministerråd. Hur är det med respekten för folkomröstningen om EMU?
Efter att det svenska folket har sagt sitt i frågan menar jag att detta ska respekteras och att ett undantag på området ska skrivas in för Sverige precis som det finns för Danmark och Storbritannien.
Det är inte heller rimligt att hävda att vi på just detta område kan strunta i vad som står i EU:s fördrag medan vi måste följa fördraget på andra områden.
Lissabonfördraget innebär en stor förändring av EU, till det sämre. Mycket av det som lovades av ja-sidan inför folkomröstningen 1994 ändras nu. Vetorätten tas bort, den militära alliansfriheten hotas och EU är på väg att utvecklas till en superstat.
Jag och vänsterpartiet menar därför att frågan bör avgöras av en folkomröstning.
Men den EU-frälsta delen av socialdemokratin kanske inte vill höra vad folk tycker i frågan?