Inte är det väl folkpartiet och inte heller är det väl den borgerliga alliansen som ska frälsa låglönegrupperna från sin utsatthet och inte heller kan väl Erik Lundström på allvar mena att landet är raserat på områden som till exempel arbetsmarknad och fördelningspolitik?
Det är ju inte så att de borgerliga partierna bara har haft "inflytande" vid några tillfällen, man har ju haft regeringsmakten och alltså haft möjlighet att åstadkomma de förbättringar Erik Lundström menar behövs. Men av någon anledning har ju inte regeringsmakten bestått.
Men nu är det en ny regeringsperiod för den borgerliga alliansen och sett ur mitt perspektiv, både yrkesmässigt och privat, har det börjat mycket illavarslande.
En politik som urholkar möjligheterna för de allra sämst ställda, nu när vi har kommit till den tid då psykiatrisamordnare Anders Miltons rapport redovisas och psykiatriområdets behov åskådliggörs.
Nu ska vi komma tillrätta med allt det som psykiatrireformen missade och nu ska alla de som övergavs återupprättas.
Regeringen har också redan
i valrörelsen uttalat sin vilja att stärka psykiatrin ekonomiskt, det är bra.
Men nog verkar det som gammal traditionell politik, till exempel då en tidig åtgärd är att regeringen väljer att ta bort stödet från CSN till den som har sjukersättning. Det kan tyckas som en bagatell, men med en ytterst ansträngd ekonomi får det omfattande konsekvenser.
Ett annat exempel är övervakning av all elektronisk kommunikation som korsar landets gränser och som stri-der mot grundläggande demokratiska rättigheter och hotar att isolera Sverige från viktiga kontakter med omvärlden.
Den planerade övergången från övervakning av misstänkta till övervakning av alla är ett stort steg bort från rättssamhällets principer. Vem vill ha kontakter med Amnesty om spioner tar del av korrespondensen? Hur ska de flyktingar som sökt en fristad undan förföljelse våga ha kontakt med vänner, anhöriga och regimkritiker i hemlandet?
Arbetslivsinstitutet räknas
i dag som världsledande inom forskning på arbetsmiljöområdet, men nu ska institutet läggas ner efter ett beslut av den borgerliga regeringen. Alla europeiska länder har en samlad arbetslivsforskning.
Så Sverige blir extremt i och med nedläggningen, som ligger i linje med de övriga attacker som regeringen riktat mot arbetsmarknadspolitiken. Den låglönesektor som regeringen vill skapa kommer att gå ut över arbetsmiljön.
Den försämringen skulle märkas i Arbetslivsinstitutets forskning, därför lägger man ner det.
Hushållsnära tjänster gagnar inte på något sätt jämställdheten för lågavlönade ensamstående kvinnor/män med barn, även om det är de som bäst behöver få tjänster utförda.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni reagerar inte på kritiken att arbetarklassen inte vill betala för medel- och överklassens pigsubventioner utan säger i en intervju i DN: "alla reformer kommer inte alltid alla till del".
Utförsäljning av statliga företag där försäljningen beräknas ge en ränteminskning på statsskulden med
5,25 miljarder. Vinsten bara från aktieinnehavet i Telia sonera gav staten 12,7 miljarder.
Förutom Telia sonera planeras också försäljning av Vasakronan, OMX, Nordea, Vin & Sprit och SBAB.
Näringsdepartementets högste chef, Maud Olofsson, säger att det statliga ägandet ska finnas när det finns motiv för det. Vilka dessa motiv skulle vara vill varken hon eller Anders Borg ange.
Så här kan jag fortsätta på område efter område. Jag är ledsen, men jag ser inte lösningen på klassamhället i en borgerlig majoritet. Jag delar inte ens Erik Lundströms slutsats att det är i misären socialismen frodas.
Och, som sagt, borgerlig politik utmanar på inget vis klassamhället.