Riksdagsledamoten Maria Öberg, s, och landstingsrådet Kent Ögren, s, anklagar mig för att inte stå upp och försvara den nya alliansregeringens politik.
Något som är mycket märkligt med tanke på att jag de senaste månaderna ägnat mycket tid och kraft åt att just detta. Ingen seriös läsare av NSD:s debattsidor kan ha uppfattat något annat.
Möjligen bygger deras retorik på att Norrbottens socialdemokrater under förra mandatperioden framgångsrikt lyckades framställa sig som ständigt varande i opposition mot den egna regeringen.
Även jag kommer säkert att få anledning att kritisera den nuvarande alliansregeringen under de kommande åren, men jag ser det som en demokratisk skyldighet att stå upp även för kortsiktigt impopulära åtgärder när sådana är nödvändiga.
De båda socialdemokraterna hävdar att det i deras parti råder en total enighet om att den politik som nu genomförs "strider mot såväl sunt förnuft som vedertagna samhällsbyggnadsprinciper".
Då måste jag fråga varför ledande socialdemokrater som LO:s ordförande Vanja Lundby-Wedin och blivande partiordförande Mona Sahlin tydligt deklarerar att några "återställare" till den politik som tidigare gällt blir det inte tal om även om socialdemokraterna återkommer i regeringsställning efter valet 2010.
I sak inte särskilt förvånande eftersom motsvarande förändringar av a-kassa och arbetsmarknadsinsatser tidigare genomförts på förslag av socialdemokratiska regeringar.
Det sägs att valet av Mona Sahlin kommer att innebära ett skifte av ledarstil hos socialdemokraterna. Förhoppningsvis kommer detta att göra avtryck även inom socialdemokratin i Norrbotten.
Då kanske vi kan få en diskussion om politikens innehåll i stället för om mina och andra enskilda riksdagsledamöters påstådda tillkortakommanden.