Juristexamen är inte lika med bra ledarskap
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De långdragna och omväxlande turerna kring tillsättningen kan visserligen förstås ur perspektivet att den nya nationella polisorganisationen skulle implementeras, få fotfäste och landa.
Men när polisstyrelsen nu, mitt i den processen med att utveckla och stabilisera organisationen, tänker förorda en återgång till den gamla ledarstilen blir det fullständigt obegripligt.
Har den gamla historien gått spårlöst förbi ledamöterna?
Ledarskapsfrågan var en het potatis under hela förra mandatperioden då jag satt som ledamot i styrelsen.
Turerna var många och inte på något sätt enkla att hantera. De skapade debatt, turbulens och trötthet inom myndigheten. Det spillde ut till allmänheten som gavs en oförtjänt, förenklad och negativ bild av polisen och dess arbete. Och det slutade på ett sätt som satt djupa sår i verksamheten och hos enskilda medarbetare.
Det finns all anledning för oss som då satt i styrelsen att reflektera över hur det kunde bli som det blev. Men socialdemokraterna får ta på sig en stor del av ansvaret. De har velat fram och tillbaka i ledarskapsfrågan i många, många år, och kunnat fatta enväldiga beslut på grund av sin majoritet.
Det vi politiker möjligen var ense om, i vart fall över några partigränser, var att poliser och civilanställda i myndigheten, var i stort behov av arbetsro.
Och att den person som skulle förordas till länspolismästare måste ha en helt annan ledarskapsstil än den föråldrade ledarskapsstil som hade rått så länge och ställt till sådant elände.
Seppo Wuori har sedan dess lett utvecklingsarbetet och genomfört flera bra saker på kort tid. Att efter honom tillsätta en person som ingått i den gamla ledarskapstrojkan kan innebära att processen stannar av.
En juristexamen är inte lika med ett bra ledarskap.
Ett bra ledarskap bygger på andra värdegrunder, det utesluter förstås inte en juristexamen, och kan formuleras på olika sätt.
Den grundläggande tanke som råder inom den moderna arbetsmiljövetenskapen är att klokt ledarskap handlar såväl om djup självinsikt och trygghet och att kunna kommunicera med medmänniskor.
En ledare bör kunna hantera sina egna känslomässiga reaktioner när stressen skjuter i höjden i besvärliga beslutssituationer i arbetsorganisationen på ett mognare sätt. På det viset sprider sig lugnet vidare till medarbetare ute i organisationen.
Arbetsmiljön och stressnivån och därmed hälsan inom en arbetsorganisation som Polismyndigheten är således helt beroende av att den som leder arbetet förmår hantera sig själv i händelsen.
Utifrån den kunskapen, lärdomen av den gamla historien, och med modet att våga tänka i nya banor, bör polisstyrelsen fatta beslut.
Att det är en man som blir länspolismästare är förstås redan klart.
Tanken på att det skulle kunna bli en Sigrid eller Karin är en utopi - än så länge.