Klyftorna i svenska skolan har ökat

Övriga2006-07-25 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Kenneth Jonsgården, NSD Ledare den 18 juli



NSD:s ledarskribent Kenneth Jonsgården skriver att han vill ha en skola där segregation och utslagning motverkas. En skola där alla oavsett bakgrund ska ha samma möjligheter till utbildning.

Därför bör han rösta på den borgerliga alliansen i valet i september. Den socialdemokratiska regeringen har under de senaste decennierna inte åstadkommit annat än en nedrustning av det svenska skolsystemet, som lett till just utslagning och segregering.

Sverige hade en gång för ganska länge sedan en skola för alla oavsett bakgrund, som erbjöd möjligheter till utbildning för samtliga elever. Då lärde sig alla barn läsa, skriva och räkna i skolan. I dag, enligt en beräkning av Lärarnas Riksförbund, lämnar cirka 5000 elever per år grundskolan utan att kunna läsa.

Vad har då hänt i svenska skolan de senaste decennierna?

Under 1970- och 80-talen inleddes ideologisk förändringsyra i svensk skola. Grunden för reformerna utgjordes inte längre av vetenskapliga forskningsresultat och praktiska försök.



Tack vare denna ideologiska iver så valde beslutsfattarna att bortse från katastrofala följderna av de olika skolreformerna. Finland, vars skolresultat idag toppar alla internationella undersökningar, reagerade blixtsnabbt och backade när förändringarna visade ett negativt resultat.

Vi kan idag konstatera att skillnaden mellan den svenska och finska skolan är kostnaden för den ideologiska enögdheten i svensk skolpolitik.

För skolan har detta inneburit att nytt har kommit och allt gammalt har sopats ut, även det som var bra i de gamla systemen. Skolan och dess personal har inte haft annat att göra än att anpassa sig efter de nya reformerna.

Hur ser då situationen ut idag?

Vi har en lärarutbildning som inte erbjuder de blivande lärarna utbildning för att klara av att lära alla barn läsa och skriva.

Elever med läs- och skrivsvårigheter får följaktligen inte hjälp med att knäcka läskoden och klarar därmed inte av skolan.

Alla barn beräknas klara av samma kurser och ha likadan inlärning, trots att vi vet att vi är olika individer med olika förutsättningar. Hänsyn tas inte heller till om eleven är praktiskt eller teoretiskt lagd.



Eleverna ska lära sig det mesta självständigt och ta ansvar för sin egen inlärning, trots att vi vet att alla inte klarar det utan att många elever måste ha styrning och klara riktlinjer.

Betyg sätts inte förrän i årskurs åtta och ingen, varken elev, förälder eller lärare vet egentligen var kunskapsnivån ligger hos den enskilda eleven förrän de får sitt allra första betyg.

Betyg och läxor har blivit något fult, som man ska skämmas över.

Det som tidigare var bevis för att man hade jobbat hårt och satsat på sin framtid har sopats ut och betraktas av beslutsfattarna, som något ont och orättvist.

Trots att betygen har tagits bort ända fram till årskurs åtta krävs ofta mycket höga betyg, för att komma in på högskolan. Detta kommer, för eleverna, som en kalldusch sedan de under tolv års skolgång har haft målet att bli godkända. På detta sätt får våra barn dubbla budskap och många missar meningen med skola. Kunskap kan endast nås med hårt arbete och det finns inga genvägar.

Resultatet av en bristfällig skola har blivit att många går dubbel skolgång. Efter avslutat gymnasium blir man tvungen att genomgå Kom Vux, många gånger direkt efter den tolvåriga skolan. Detta är inte bara kostsamt för samhället utan försenar också inträdet till arbetsmarknaden, förkortar tiden för intjänad inkomst och knäcker också mångas självförtroende.

Ledarskribenten talar om friskolorna som de bästa skolorna och så är det också många gånger, eftersom friskolorna har möjlighet att styra sin verksamhet friare än den kommunala skolan.

För många föräldrar framstår friskolan som en räddningsplanka, för att deras barn ska få en kvalitativt god skola som ger förutsättningar för en framtid för barnen.



Vi kan göra samma sak i de kommunala skolorna och det är också vad den borgerliga alliansen vill. Låt oss styra upp våra svenska skolor, ge barnen en tydlig struktur och skapa ordning och reda i skolan.

Barnens framtid är också vår framtid. Det är de kommande generationerna som ska utveckla svenskt näringsliv, ta hand om oss i äldrevården och sjukvården och jobba för att bevara den svenska välfärden.

Rösta på moderaterna i valet den 17 september, för att alla oavsett bakgrund ska få samma möjlighet till utbildning och att Sverige som skolnation ska kunna återta sin ledarposition.