Kustjärnvägen - del i ett globalt projekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När han sågar Norrbottniabanan som prioriterat projekt visar han samtidigt på sin egen brist på analys vad gäller globala långsiktigt hållbara transportlösningar.
I somras hade jag förmånen att få delta vid ett internationellt transportsymposium i Kina. För andra året i rad samlades de asiatiska länderna för att gemensamt, under FN:s paraply, söka strategier för framtidens järnvägstransporter.
Målsättningen för dem är att miljömässigt, tidsmässigt så väl som volymmässigt hitta smarta sätt att nå de globala marknaderna.
Gods från Korea, Japan eller kinesiska kusten kan transporteras över Skandinavien och där väljer man antingen att ta vänster mot Centraleuropa eller fortsätta rakt fram mot Atlantkusten för att nå Amerika.
Det blev en självklarhet för dem då de insåg att denna struktur redan finns, om än fortfarande med vissa kvalitetsbrister.
Att då vi i Sverige ska färdigställa vår kustjärnväg, uppgradera gamla sträckor till dagens krav på axeltryck borde också vara en självklarhet för vår statsminister.
En självklarhet om han ser det globala perspektivet, men av förståeliga skäl en omöjlighet om ambitionsnivån bara sträcker sig till Stockholm.
Norrbotten är i ett kraftigt expansivt skede. Vår basindustri går som "tåget". Våra nya industriområden expanderar och kommer att i framtiden kräva hållbara transportlösningar för sin fortsatta expansion.
’
Historiskt vet vi att satsningar på infrastruktur stärker en högkonjunkturs effekter. Det var mer än 100 år sedan vi byggde stambanan.
Nu är tid för att färdigställa kustjänvägen, en del i ett globalt transportsystem.