DEBATT: Landet där direktörerna får sjukvård och folket betalar

Frankrike är ett land där direktörerna tjänar pengar och folket får sjukvård. Sverige är landet där direktörerna får sjukvård och folket betalar. Analysen är inte min egen. Jag vet något för lite om sjukvården i Frankrike. Om svensk sjukvård vet jag mer, allra bäst känner jag till den i Norrbotten. Eftersom journalistsamtal gjort tydligt att det spekuleras kring min egen framtid som nyinvald folkpartistisk landstingspolitiker vill jag gärna förtydliga hur jag själv ser på saken. Först valresultatet: <No_style> </No_style>Att norrbottningarna hårt bestraffade landstingsledningens två stödpartier (v och mp) utan att samtidigt i motsvarande grad belöna vare sig sjukvårdspartiet eller övrig opposition tolkas förstås av socialdemokratiska analytiker som ökat folkligt stöd för den förda sjukvårdspolitiken. En möjlig alternativ analys är att väljarna inte upplevde någon tydlig skillnad mellan vare sig sjukvårdspartiets eller vårdalliansens vårdpolitiska program jämfört med landstingsledningens (jag gjorde det i alla fall inte) och sedan röstade (på samma sätt som i riksdagsvalet) på det alternativ som verkade mest sams. Av Stefan Tornberg och kanske vissa andra betraktas jag nu som den som orsakade splittringen och därigenom omintetgjorde en kassaskåpssäker valseger. Det kan jag i så fall bjuda på. Framför allt därför att jag anser att vare sig sjukvårdspartiet eller vårdalliansen innan valet presenterat en korrekt analys över sjukvårdens fel och brister i vårt län, vilket i sin tur är en absolut förutsättning för att i maktställning kunna föra en rimligt korrekt sjukvårdspolitik. Detta blev för övrigt isande tydligt i den TV-sända slutdebatten (Reagera) mellan landstingsråden och oppositionsledarna när en ambulansanställd i Kiruna riktade precis och korrekt kritik mot landstings-organisationen för att därefter bokstavligen förnedras av landstingsrådet Agneta Granström. Ingen av oppositionsledarna stod då upp till försvar för den anställde. Ingen av dem lovade heller att vid eventuell valseger åtgärda felen. Väljarnas dom blev rättvis. Vad jag själv tillsammans med andra i folkpartiet försökt beskriva är dels vilka uppenbara problem länets sjukvård lider av, dels en möjlig väg vidare. Att det senare vantolkats och bespottats av politiska motståndare var väntat och precis som det skall vara i en demokrati. Att problemen lika ihärdigt, av samma motståndare, förnekades likaså. Däremot måste jag erkänna att massmediernas roll i det spelet fått mig att höja ögonbrynen åtskilliga gånger. När det gäller min egen insats är det just dessa två saker jag är särskilt nöjd med. Förslaget till ?ny sjukvårdsstruktur för Pite älvdal?, där idéer från framgångsrikare sjukvårdsmodeller i andra länder, bland annat Frankrike, vävts samman. Dels de bägge för många kanske helt obegripliga debatterna kring akutkirurgi och nedläggning av fem vårdcentraler i Luleå. Detta därför att jag tror att de läkarröster som till slut höjdes gjorde det lite tydligare för något flera att drivkrafterna bakom norrbottnisk sjukvårdspolitik ofta har handlat mer om resurs och röststarka läkar- och tjänstemannagruppers bekvämlighet än patientnytta. Min roll i landstingsfullmäktige hoppas jag nu i fortsättningen blir att försöka övertyga alla övriga politiker i fullmäktige, eller för den delen alla andra medborgare i Norrbotten, om nödvändigheten av en radikalt ny sjukvårdspolitik. En helt annan än den som ger direktörerna sjukvård samtidigt som doktorerna sitter med fötterna på bordet. Och folket blir utan men får betala hela kalaset. <NamnUPortr>Anders Mansten </NamnUPortr><Presentation>Folkpartiet</Presentation>

Debatt: Landet där direktörerna får sjukvård och folket betalar