Landshövdingen ger Pravda-samhället ett ansikte
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är skönmåleri på hög nivå. Och varje gång någon annan, som medierna, törs presentera en helt annan bild av länet påstås det kunna hota framtida investeringar och göra att utflyttade norrbottningar flyr från tanken på att söka sig tillbaka till sina rötter.
Vad vi ser är en strid om bilden av verkligheten.
Lars Törnman är inte den ende som nu frågar sig om landshövdingen har "blivit för stor".
När Per-Ola Eriksson efter Kalla-rapporteringen kallar Norrbottens-pressen till utvecklingssamtal i rollen som myndighetschef och tar dem i upptuktelse visar det på dåligt omdöme, naivitet och ett ointresse för verkligheten.
Strutsbeteendet gör att man inte vill veta av det som är dåligt och vad som måste förbättras. Det om något ger en dålig bild av Norrbotten.
Om kommunalrådet Bengt Niska, s,
i Pajala planerar att sätta sig över lagstiftningen genom att skänka bort en tomt hur som helst, vilket Eriksson vill mörklägga, är det inget som medierna ska se mellan fingrarna med.
Makten ska granskas, nyhetsvärdet är uppenbart och väljare måste få en möjlighet att sakligt mäta resultat av politikerna.
Men Per-Ola Eriksson är tyvärr inte ensam
i politikerskrået om detta. Moderaten Ulf Adelsohn kritiserade Svenska Dagbladet för att ha en vinklad nyhetsbevakning och för att inte vara tillräckligt partilojal.
Minns 1950-talet när dåvarande statsministern Tage Erlander, s, efter en valseger berömde de ledande s-tidningarna för att ha varit "utomordentliga propagandister".
Visserligen är det inte förvånande att politiker, som har åsikter om allt från nivån på räntan till hur vi människor borde leva våra liv, också har synpunkter på mediernas arbete. Och när det väl går fel, och politikerna själva inser att politiken inte klarar av att lösa alla samhällsproblem, är det enkelt att skylla på medierna för att dölja sina egna tabbar.
För landshövdingens del gäller det bland annat nedläggningen av Seskarösågen, Längmanska företagarfondens Obol-investering och den ständigt stampande Norrbotniabanan.
Mediernas granskning upptäcker fel och brister som, om de åtgärdas, gör Norrbotten bättre. För ingen investerare vill satsa där det inte är självklart att lagar och regler följs, och ingen exilnorrbottning vill flytta in i ett korthus som lätt faller ihop.
Därför borde Per-Ola Eriksson välkomna all granskning i stället för att ge Pravda-samhället ett ansikte.