Målen är desamma - men medlen förändras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD Debatt den 5 mars.
Petrus Boström tar upp det kända Lavalmålet. LO:s mål när vi gick med i EU var bland annat att svenska kollektivavtal även skulle tillämpas när utländska företag arbetar
i Sverige och att facket vid behov kan sätta in stridsåtgärder.
Fackföreningar har i dag, enligt svensk lag, rätt att begära svenska kollektivavtal när utländska företag med egna anställda utför arbete i Sverige.
Det gäller även om företag är bundet av avtal från hemlandet. Om det är nödvändigt har facket rätt, med stöd av Lex Britannia (paragraf 42 MBL), att ta till stridsåtgärder.
Vaxholmsmålet är därmed ett stort nederlag för de svenska facken eftersom domen är ett grundskott mot den svenska arbetsmarknadsmodellen och omintetgör den svenska strategin mot lönedumpning.
Om konkurenssen från företag i EU:s låglöneländer släpps lös, utan lagstiftning som ger facket rätt att gå i konflikt för svenska kollektivavtal, då är den svenska arbetsmarknadsmodellen ett minne blott.
Inskränkandet av strejkrätten ska nu överlämnas till EU:s domare och statliga tjänstemän som ska bedöma om fackförbund har tillräckligt gott fackligt syfte med en stridsåtgärd.
Vilka konsekvenser får då Vaxholmsfallet för den svenska arbetsmarknaden? Jo, Vaxholmsdomen är då ett nederlag för svensk fackföreningsrörelse.
Rätten att ta till fackliga stridsåtgärder måste facket ta strid om. Det ska vara en nationell fråga, på det området har EU ingen kompetens.
Avslutningsvis: ni moderater kallar er för det "nya arbetarpartiet", men under ytan finner man en annan bild. Moderaterna har inte förändras.
Målen är desamma, men medlen förändras.
Ni vill försvaga facket, öka löneskillnaden och minska tryggheten för de mest utsatta löntagarna.