DEBATT: Malmbrytning i Laponia?

Vad händer med vårt lappländska världs- och kulturarv Laponia? Frågan är verkligen befogad efter det att företaget International gold exploration, trots alla skyddsbestämmelser som omgärdar Sjaunja, beviljats tillstånd att undersöka om det finns brytvärd koppar inom Sjaunja naturskyddsområde. Undersökningsområdet omfattar en stor del av sjön Riteljaures västra del med tillrinnande vattendrag. Hela det ansökta området avvattnas till Riteljaure och därmed Sjaunjaälven. I länsstyrelsens yttrande kan man bland annat läsa följande: "Hela undersökningsområdet är utpekat som riksintresse för naturvård. Området ligger inom Sjaunja naturreservat som också är ett Natura 2000-område. Området ingår i världsarvet Laponia (Unesco). Området ligger inom obrutet fjäll. Området skyddas med hänsyn till landskapsbilden enligt 19 § naturskyddslagen. Området ingår i Sjaunja Ramsar-område (våtmarker av internationell betydelse)". Världsarvskonventionen är en internationell överenskommelse om skydd för världens kultur- och naturarv, antagen av Unescos generalförsamling år 1972. Sverige anslöt sig år 1984 till konventionen. De för närvarande 182 stater som har undertecknat konventionen åtar sig att för all framtid skydda, levandegöra och överlämna till kommande generationer sitt nationella kultur- och naturarv. Jag vill även citera ett par numera avlidna personer som hade utomordentliga kunskaper om djurlivet inom Sjaunja naturskyddsområde. På uppdrag av länsstyrelsen i Norrbottens län utarbetade professorn och rovdjursexperten Bertil Haglund en skötselplan för Sjaunja naturskyddsområde. Han inledde förslaget enligt följande: "Det lappländska skogs- och fjällandskapet uppvisar i Sjaunja ett mer fulländat ekosystem vad gäller det högre djurlivet än något annat område i vårt land och orsaken till denna artrikedom beror på dess variationsrika miljöer". Ett omdöme som även jag, med erfarenheter från många års rovdjurs- och fågelinventeringar, ofta tillsammans med Bertil, gärna skriver under på. Ornitologen och författaren Arne Blomgren skriver i sin utmärkta bok "Sångsvan" bland annat att sångsvanen fridlystes år 1927. I början av 1930-talet uppskattades hela den svenska sångsvanstammen till högst 25 par, och det lilla som fanns hörde hemma i de stora myrmarkerna upp mot gränsen till fjällområdena. Även under de sämsta åren häckade några par i Sjaunjas väldiga myr-komplex som alltid varit en säker tillflykt för sångsvanen. Svenska rovdjursföreningen påpekar i ett yttrande att man redan i undersökningsskedet måste räkna med att det uppstår markskador från maskiner, transportfordon med mera samt utsläpp av hydrauloljor och liknande som sedan rinner ut i Sjaunjaälven och myrkomplexet. Även de borrningar och provtagningar som avses genomföras kommer alltså att inverka på miljön och riskerar att allvarligt påverka djur- och växtlivet i området. Inom området häckar de av artdatabanken rödlistade havsörn, kungsörn, pilgrimsfalk, jaktfalk, dubbelbeckasin, myrspov med flera rödlistade arter. Björn, lo och järv finns regelbundet inom området och varg tillfälligtvis. I förlängningen känns det som om risken för att även brytning kommer att beviljas är betydande. Det är nämligen Bergsstaten som beviljat undersökningstillståndet, som även ska besluta om brytningstillstånd. De koppar- och guldbrytningar jag i dag känner till sker i jättestora dagbrott med betydande skador på landskapsbilden, risker för vattenförorening samt med mycket stora skador på djurlivet. Om något liknande det som skett i koppargruvan Aitik nära Gällivare skulle ske i Sjaunja, med dammar som brustit och därmed orsakat förorening av vattnet nedströms, vore det en miljökatastrof av stora mått. Aitikgruvan är Skandinaviens största dagbrott. Cirka 2 500 meter långt, 500 meter brett och 180 meter djupt. <NamnUPortr>Edvin Nilsson</NamnUPortr>

Debatt: Malmbrytning i Laponia?