Mammografin hotad - akut brist på läkare
µ På 1960-talet överlevde bara fem av tio kvinnor med bröstcancer. I dag överlever åtta av tio. En viktig orsak till detta har varit införandet av allmän mammografi. Därmed har tumörer kunnat upptäckas i ett tidigare skede och behandling kunnat sättas in tidigare. Det har förbättrat prognos och överlevnad för kvinnor med bröstcancer.
Fotograf:
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tillståndet inom den svenska mammografin är dock allvarligt hotat, på grund av en akut brist på utbildad personal. En enkätundersökning som Cancerfonden gjort visar att det i Norrbotten bara finns två heltidsarbetande mammografiläkare. Dessa två ska ta hand om undersökningar av nästan 30 000 kvinnor varje år.
Trots personalbristen finns inte en enda bröstradiolog under utbildning.
Det är också allvarligt att man på Sunderby sjukhus inte hinner tillämpa dubbelgranskning, det vill säga att två olika läkare får bedöma resultaten. Det är en kvalitetsgaranti. Fler cancerfall upptäcks om man utför dubbelgranskning.
Man hinner heller inte kalla kvinnor
i Norrbotten som är mellan 40 och 55 år med 18 månaders intervall, som socialstyrelsen rekommenderar, utan kallar alla från 40-74 år med två års intervall.
Situationen i länet är inte unik. I hela Sverige finns endast sju läkare och drygt tjugo mammografisjuksköterskor under utbildning. Detta för en verksamhet som årligen kallar tiotusentals kvinnor i varje län till kontroll.
Situationen är så allvarlig att om inget görs så kommer mammografi bara inom några år inte att kunna erbjudas till några kvinnor i de flesta landsting.
Vad blir konsekvensen för den enskilda kvinnan när kapacitet saknas? Verkligheten
i dag är att läkare oftare upptäcker kvinnor med större tumörer på grund av att de blivit kallade med för långa intervaller.
Det gör stor skillnad för prognos och överlevnad för en kvinna om tumören upptäcks när den är mindre eller större än en och en halv centimeter.
Ansvaret för kompetensbristen bör
i första hand läggas på landstingen och staten. I dag finns ingen övergripande strategi för hur nyckelkompetenser inom cancervården ska säkerställas utan varje sjukhus får efter bästa förmåga försöka lösa detta själva.
Socialstyrelsen och landstingen måste bli tuffare i att följa upp att den kompetens som krävs finns på plats på sjukhusen. Vi vet i stort sett hur stora behoven kommer vara de kommande åren, och planeringen måste ske därefter.
Rent medicinskt är förutsättningarna för god bröstcancervård bättre än någonsin. Forskningen och utvecklingen av nya undersökningsmetoder går snabbt framåt, och det är i dag möjligt att upptäcka allt mindre tumörer, i tidigare utvecklingsstadier. Allt fler kvinnor kan räddas till livet, om det finns personal.
Innan allmän mammografi började tillämpas fick kvinnor själva upptäcka sin cancer när den var stor nog att kännas i brösten.
Trots vackert tal om rätten att bli undersökt och behandlad i tid riskerar vi att komma tillbaka till denna diagnosmetod. Det kan vi inte acceptera.