Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<I>Svar till Kent Ögren, NSD Debatt den 13 april.</I><br /><br /> <br /><br />Debatten om en så kallad regionkommun (vilket namn!) i norra Sverige har hittills varit avvaktande från flera politiska håll, för eller emot är ju ofta det debatten stannar vid. <br /><br />Egentligen är vi redan där, främst inom de statliga verkens arbetsområden (exempelvis Banverket, Vägverket, Ams, Riksskatteverket, Posten AB med flera), som redan arbetar i större regioner.<br /><br /> <br /><br />Från min tidigare militära gärning i territorialförsvarets tjänst var detta med nya indelningar inom såväl det militära som det civila försvaret ett ständigt återkommande diskussionsämne. Civilbefälhavaren i Norra civilområdet (omfattande BD-, AC-, Z- och Y-län), med befogenheter<br />i krig, var bland annat en uppskattad samordnare av bland annat sjukvården i ett tänkbart krigs- och beredskapstillstånd. <br /><br />Fredssamhället kom dock ikapp oss varvid län, landsting och kommuner blev de naturliga ledningsinstanserna<br />i säväl fred som krig. Problemet kvarstod att områdena var för små för reell ledning av olika samhällsfunktioner i kris och beredskap och därmed även i förberedelser för dessa. Nog om kriser.<br /><br /> <br /><br />Ansvarskommittens ide om större regionala områden har dock många fördelar för framtiden. Sjukvården utgör det mer påtagliga behovet av god samordning med Universitetssjukhuset i Umeå som huvudort. <br /><br />Däremot skickas exempelvis remisser över landstingsgräns i dagens system med B-post och ej elektroniskt. Sjukresor redovisas landstingsvis med mera. <br /><br />Sökande av olika bidrag från olika europafonder förefaller dock vara en relativt stark paradgren i såväl kommuner som landsting i norra Sverige. Där har en mer livskraftig regionledning en viktig roll främst att stödja kommunerna.<br /><br /> <br /><br />När det gäller en demokratisk identitet förefaller varken län eller landsting utgöra något påtagligt intresse för medborgarna. Det kommunala självstyret har dock alltjämt en mer resultatinriktad påverkan. <br /><br />Arbetet med att eventuellt slå ihop kommuner av kostnads- och effektivitetsskäl har troligen även förståelse.<br /><br />Alla förändringar måste dock ske med en politisk vilja från de förtroendevalda även om det bestående må vara en alltför tryggt politisk plattform.<br /><br /> <br /><br />En större region (Jämtland, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten) för vård, hälsa, näringsliv, kultur, trafik och miljö med ett nytt regionresidens, Örnsköldsvik har nämnts, för att befria sig från gamla bindningar kan vara en bra förändring. För förändringens skull. <br /><br />Brist på administrativa jobb i tidigare läns- och landstingsorganisationer är överkomliga gentemot alla kommunala prövningar (bland annat arbetskraftsbrist). <br /><br />Frågan är vilka de egentliga ledningsbehoven i den nya regionstrukturen består av. Är det landshövdingen eller regionkommunalrådet (hur översätts detta?) som ska företräda regionen i olika utvecklingsfrågor eller internationellt?<br /><br /> <br /><br />Internationellt har våra "guvernörer" (landshövdingar) låg status, då de är utnämnda tjänstemän och ej valda, samtidigt som regionkommunalråden har kvar sin landstingsprägel utan internationella förpliktelser. <br /><br />Ett annat område med för små ledningsområden är polisen som borde var en myndighet i likhet med Försvars-makten. <br /><br />Även länspolismästaren har egentligen bara personalbrister att omfördela. <br /><br />Securitas kan leda sin akutverksamhet från Sundsvall för hela Norrland. Då borde en regionpolishövding för Norrland klara liknande uppgifter från Örnsköldsvik. <br /><br /><br /><br />Dessutom kunde fördelningen av personal till olika stationeringar i norra Sverige få ett bättre upptagningsområde. Om detta synes svåröverstigligt kunde övervägas ett polisområde för Lappland (inklusive norra Jämtland) och ett för "kusten", eftersom arbetsuppgifterna torde kräva olika arbetssätt.<br /><br />Bildandet av regioner torde främst handla om effektivitet och kostnader i likhet med de statliga verkens organisationsutveckling. Det demokratiska inflytandet torde främst finnas från våra kommuner. Landstingens folkliga inflytande är det ändå ingen som hittat storheten i.<br /><br /> <br /><br /><NamnUPortr><B>Bo Skoogberg</B><br /><br /></NamnUPortr><Presentation>Gällivare</Presentation>
