Tyvärr tiger regeringen om detta. När kärnkraftsindustrin nu använder klimatfrågan som svepskäl för sina egna intressen så svänger centerpartiet och kristdemokraterna.
Förstår inte Maud Olofsson och Göran Hägglund att kärnkraften inte löser klimatproblemen, varken för svensk eller internationell del?
Uppgifterna varierar mellan 53 år och 85 år eller längre om hur länge de kända urankällorna räcker med dagens förbrukning. Allt detta är mycket kortsiktigt. Lägg till att kärnkraften står för cirka sex procent av energin i världen så står det klart att den är marginell.
Eftersom kärnkraften är dyr och har en rad säkerhetsproblem är den inte ett alternativ
i utvecklingsländerna. Där nyttjas i stället ofta kol, vilket gör det angeläget att snabbt utveckla hållbara alternativ.
Sverige skulle kunna bidra med detta men det kräver resurser som nu slukas i reparationer av illa fungerande kärnkraftverk.
Om den försenade kärnkraftsavvecklingen skyndas på igen skulle medel frigöras för lösningar på klimatproblemen. En kärnkraftsavveckling skulle inte innebära ökade koldioxidutsläpp eftersom effektiviseringar, biobränslen och vindkraft räcker som ersättning.
Samtidigt som kärnkraften inte löser klimatproblemen medför den andra problem. Incidenterna i Forsmark förra året visar detta tydligt.
Med tanke på de allvarliga konsekvenserna av olyckor får man inte blunda för ens de allra värsta tänkbara scenarierna. Nya energislag bör därför ges företräde vid investeringar. Det vill också svenska folket.
En Sifo-undersökning beställd av Naturskyddsföreningen visar att över 80 procent av svenskarna föredrar förnybara energislag som vind och biobränslen framför fossil och kärnkraft.
Ändå investerar folkets energibolag Vattenfall miljard efter miljard i kolkraft och kärnkraft.
Förutom riskerna vid driften är också avfallsfrågan olöst. Kärnkraftsindustrins förslag är att innesluta avfallet i kopparkapslar på 500 meters djup och kringgärda dem med betonitlera.
Det finns många osäkerheter i den metoden. Avfallet ska förvaras i 100 000 år och klara både istider och jordbävningar.
Efter 30 års arbete med sitt koncept har kärnkraftsindustrin hittills inte visat allvarligt intresse för att undersöka andra metoder, trots att lagen kräver det.
En annan metod, som enligt flera forskare kan vara säkrare, är så kallade djupa borrhål, där avfallet placeras på tre till fem kilometers djup, alltså tio gånger så djupt, med en god potential att förbättra säkerheten.
Regeringen måste kräva oberoende utredningar av alternativ och säkerhet. Kostnaderna för sådana undersökningar bör läggas på kärnkraftselen.
Ytterligare en fråga är uranbrytningen som har betydande negativa konsekvenser både för dem som arbetar med hanteringen och för miljön. Intresset för att leta uran i Sverige är i dag stort från många internationella bolag
Istället för satsningar på kärnkraft bör effektiviseringar och förnybara energislag premieras. Vindkraften växer snabbast i världen;
i exempelvis Tyskland ger vinden 22 TWh el varje år, vilket bara det motsvarar en tredjedel av elen från svensk kärnkraft. Ännu bättre är effektiviseringar. Potentialen är enorm.
Globala klimatförändringar kräver globala lösningar. Kärnkraften är inte
en sådan.
Naturskyddsföreningen
i Naturskyddsföreningen
i Norrbottens län